ÅSIKT

Ska staten få veta allt?

Pär Ström: Regeringen har missbrukat sina maktmedel

DEBATT

På senare tid har den svenska regeringen sprutat ur sig en fullkomlig tsunami av lagförslag som på olika sätt syftar till ökad avlyssning, övervakning och inskränkningar i den personliga integriteten.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Jan Guillou tar emot gratulationssamtal efter spionavslöjandet, den så kallade ”IB-affären”.

Bland annat handlar det om att avlyssna våra telefoner och göra husrannsakan utan brottsmisstanke, analysera innehållet i all e-post som korsar nationsgränsen och lagra information om vilka vi ringer, mejlar och sms:ar. Mycket av detta riktar sig inte specifikt mot brottsmisstänkta utan mot hela befolkningen.

"Lita på oss, vi kommer inte att missbruka maktmedlen", är det underförstådda budskapet från regeringen till medborgarna. Förtjänar de det förtroende de ber om? För att få vägledning på den punkten kan det vara intressant att blicka bakåt i tiden - och då framträder ett förfärande "track record".

Samma parti som nu ber om utökat förtroende bär det politiska ansvaret för att svenska underrättelsetjänster under flera decennier grovt har missbrukat sina maktmedel. Några exempel, enligt den av regeringen själv tillsatta Säkerhetstjänstkommissionen:

Mer än 100000 svenskar har registrerats för sina åsikters skull. Det kunde räcka med att prenumerera på en viss tidning.

Förbudet mot åsiktsregistrering kringgicks genom att registreringen skedde i vad som kallades arbetsanteckningar.

Både Säpo och IB (se nedan) buggade kända möteslokaler. ABF-huset i Stockholm hade fast installerade mikrofoner.

Telefonavlyssning skedde i stor skala -i ett fall avlyssnades en person i tio år trots att inget misstänkt avslöjades.

Sidoinformation om andra personer som kom fram vid avlyssning lagrades i register trots att det var förbjudet, kamouflerat som uppgifter som lämnats av påhittade personer.

Både justitieombudsmannen och justitiekanslern fick signaler om vad som pågick utan att agera.

De människor som registrerades blev utestängda från vissa typer av arbeten, de ca 400000 så kallade skyddsklassade tjänsterna. Enligt den statliga Registernämndens första rapport har "minst 1001 personer" (sannolikt är siffran betydligt högre) därmed på illegala grunder drabbats av förstörd karriär, försenad karriär eller arbetslöshet. De som nekades arbete fick inte veta varför.

Enligt Säkerhetstjänstkommissionen gav regeringen medvetet dubbla budskap: Officiellt förbjöd man 1969 åsiktsregistrering i lag, men samtidigt gav man besked till säkerhetstjänsterna att fortsätta som förut. "Även i dag finns en påtaglig risk att förbudet överträds", säger kommissionens rapport från 2002.

Det var inte bara Säpo som övervakade svenskar på ett illegalt sätt, det gjorde även Informationsbyrån (IB). Detta var en militär underrättelsetjänst som var så utomordentligt hemlig att den var okänd för riksdagens försvarsutskott och till och med för delar av regeringen. Den finansierades genom att finansministern i smyg sköt till pengar från olika "övrigt"-poster.

Enligt Säkerhetstjänstkommissionens rapport kom informationen om registrerade svenskar ofta från socialdemokratiska angivare som värvats av IB. IB-rapporter från 1960-talets åsiktsregistrering har också återfunnits i socialdemokraternas partiarkiv. Kommissio-nens ordförande hyser "betänkligheter mot denna sammanblandning av parti- och statsintressen". En del hävdar att IB var en rent socialdemokratisk organisation under statlig täckmantel.

Samma parti sitter kvar vid makten, och begär nu förtroende för en kraftig upptrappning av avlyssning, övervakning och informationsinsamling om individers privatliv. Förtjänar de förtroendet?

Pär Ström (46 år Författare Danderyd)