ÅSIKT

Visionerna dog med Olof Palme

Stig Malm: Arbete åt alla var enligt Palme kärnan i den demokratiska socialismen

DEBATT

Det är 20 år sedan Olof Palme mördades och ändå är han så levande. När man ser ett inslag på tv, hör en radiointervju, läser något av hans tal eller hans böcker är han helt aktuell.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: LASSE HEDBERG
glömd? ”Det som förvånar mig är att så få av dagens ledande socialdemokrater åberopar eller hänvisar till det som hände de nära 17 år som Olof Palme ledde partiet”, skriver Stig Malm.

När jag på mina resor runt om i landet besöker fackföreningsexpeditioner eller arbetarekommuner, finns alltid porträtt av Olof Palme upphängt på central plats. Ofta i diskussioner på det lokala planet kommer man ihåg händelser under hans tid som partiordförande.

Det som förvånar mig är att så få av dagens ledande socialdemokrater åberopar eller hänvisar till det som hände under de nära 17 år som Olof Palme ledde partiet.

En del hävdar att tiderna är helt annorlunda nu, med en globaliserad ekonomi, medlemskapet i EU och en rad andra faktorer. Men min enkla fundering är om den nya tiden innebär att det är omöjligt att ha visioner om framtiden?

Socialdemokratiska ledare har från det att partiet bildades för över hundra år sedan fram till och med Olof Palme sett politiken som ett verktyg för att förändra vårt samhälle och det är inte svårt att se vad visionerna och målen varit vid varje enskilt tillfälle.

Olof Palmes viktigaste mål var full sysselsättning. Arbete åt alla var enligt honom kärnan i den demokratiska socialismen. En av de få stora konflikter som förekom mellan fackföreningsrörelsen och regeringen under Palmes tid som statsminister var arbetslösheten.

På LO:s kongress 1971 gick dåvarande LO-ordföranden Arne Geijer till häftigt angrepp på den ekonomiska politik som regeringen förde. Tillräckligt gjordes inte för att få ner den mycket höga arbetslösheten som då låg på 3,5 procent! Mycket stora insatser gjordes från regeringens sida och ingen kraft sparades. Palme sammanfattade regeringens åtgärder med den för honom mycket självklara motiveringen: "Om vi inte får bukt med arbetslösheten, så kommer tiotusentals människor i vårt land att förlora sitt egenvärde och sin stolthet och socialdemokratin kommer att förlora sin själ." Ett annat område som Olof Palme brann för var en demokratisering av arbetslivet. Vuxna människor har möjlighet att påverka politiken både på kommunal, landstings- och riksnivå, men vid fabriksgrindarna gör demokratin halt! Den vision Palme hade var att på olika sätt ge människor möjlighet att påverka situationen på det område där man tillbringade en stor del av sin vakna tid. Ett omfattande reformarbete sattes i gång som resulterade i en rad förslag för att förbättra inflytandet för de anställda. Samtidigt förbättrades den enskildes situation på arbetsmarknaden genom bland annat en större anställningstrygghet. I dag kan vi se hur en del av dessa regler antingen försämrats eller ifrågasatts.

Hur Olof Palme var som person har de flesta människor en bestämd uppfattning om vare sig man kände till något om honom eller inte och han väckte starka känslor. Antingen var man för eller emot honom.

Väldigt få människor hade ingen uppfattning alls. Många har säkert glömt bort de hatkampanjer som bedrevs mot Olof Palme. De karikatyrer som i dag diskuteras är som en mild västanfläkt i jämförelse med dem som bland annat moderata studentförbundet tryckte och distribuerade. De var avskyvärda!

De som kände Olof Palme har ofta personliga minnen av honom att berätta och inte sällan varma och glada. För mig var enkelheten det mest framträdande. Jag minns en gång då han kom till LO klädd i mörk rock, mörk kostym, svarta skor och med en stor toppluva på huvudet. När jag påpekade att han såg ut som en statsminister nertill och en skidåkare upptill, tittade han på mig och sa: "Vad då, då, det är ju kallt ute."

Stig Malm (63 år f d LO-ordförande)