ÅSIKT

Ingen ny pandemi

Anders Widell: Därför behöver vi inte oroa oss för en ny spanska sjukan

DEBATT

En av 1900-talets stora farsoter var spanska sjukan. Den var en världsomspännande influensaepidemi, eller pandemi, som inträffade precis efter första världskriget. Den dödade cirka 40 miljoner och sänkte till exempel amerikanernas medellivslängd med tio år. Allt sedan 1918–19 har farhågorna funnits att en liknande pandemi skulle återkomma.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: SCANPIX
Överdriven rädsla De döda viggarna som hittades i Oskarshamn förra helgen har skapat oro i Sverige. Men enligt, Anders Widell, docent i klinisk virologi och överläkare, är det knappast någon risk att fågelinfluensan ska utvecklas till en pandemi.

I Hongkong insjuknade år 1997 18 personer, varav sex dog, av en fågelinfluensavariant som kallas H5N1 och därefter har intresset riktats mot just H5N1. En masslakt av hönsfåglar i Hongkong med inland stoppade utbrottet men hösten 2003 började en ny H5N1-variant spridas i och från Vietnam, och hundratals miljoner fåglar dog eller fick avlivas i Sydostasien. Även enstaka människor som varit i mycket nära kontakt med sjuka fåglar drabbades, varvid dödligheten låg på cirka 50 procent, jämfört med 2–3 procent i spanska sjukan. Däremot var H5N1-smitta mellan människor ytterst ovanligt.

Under 2004 och 2005 har sedan H5N1-smittan spridits via flyttfåglar till nya områden i Ostasien och sommaren 2005 via fågelsjöar i Sibirien till Östeuropa och Turkiet, till Afrika och Västeuropa. I helgen påträffades de första självdöda viggarna med H5N1 i Oskarshamn. Hur farligt är detta?

Influensa A-virusinfektion är mycket vanlig och i regel ofarlig hos fåglar, i synnerhet sjöfåglar. Virus finns i fåglarnas luftvägar och tarm och utsöndras framför allt med spillningen. Vid ringmärkning av friska sjöfåglar under två korta perioder på Ölands södra udde under 1999 och 2002 bar bortåt 10 procent av fåglarna någon typ av influensa A, ja faktiskt sågs elva olika så kallade H-typer.

Bokstaven H står för hemagglutinin, ett protein eller äggviteämne på virusytan som virus använder som hake för att fastna i luftvägarna, på speciella sockermolekyler, likt en skräddarsydd handske som passar till en hand. Passar den dåligt så fastnar inte virus. Sockermolekylerna i luftvägarna är olika hos fåglar och människor. Fåglar kan smittas med samtliga 16 H-typer (H1–H16) medan människan endast naturligt smittas med H1 (spanskan sjukan 1918, ryska snuvan 1977), H2 (asiaten 1957), H3 (Hongkong 1968). Som vi förstått nu smittas människor även med H5- och H7-virus om de utsätts för stora mängder virus.

H5- och H7-typerna övergår ibland hos fåglar i aggressiva så kallade högpatogena stammar (HPAI) som blixtsnabbt kan slå ut hönsfågel besättningar. Man har sedan 1959 registrerat ett 20-tal utbrott i alla världsdelar av olika HPAI influensa A.

Vi befinner oss just nu i ett stort HPAI-utbrott orsakat av H5N1. Aggressiviteten uppstår när H5- eller H7-proteinet får inskarvat en sträng basiska aminosyror, vilket gör att virus inte bara kan tränga in i luftvägarnas celler utan i alla kroppens celler och snabbt ge förödande sjukdom. Inskarvningen sker bara hos höns men det förändrade viruset kan sedan smitta andra fåglar. Vattenlevande fåglar blir mindre sjuka. Eftersom influensa är så vanligt cirkulerar ofta även ”snälla” fågelvirusstammar utan den basiska strängen samtidigt. Det gör att prov måste skickas till speciallaboratorier för att man ska få veta vilken sort det är.

USA-forskare lyckades 2005 på ett säkerhetslaboratorium ur nedfrusna kvarlevor från en eskimåkvinna, död i spanska sjukan, lyfta fram flisor av 1918 års H1-influensa-RNA. Tålmodigt pusslade man ihop dessa till levande virus och studerade dess egenskaper. Två särdrag från spanskans virus kom fram. Dels var H-proteinet osedvanligt lungskadande, dels gick det maskineri som tillverkar virus-RNA på högvarv och producerade kanske 10?000 mer än en ”vanlig” H1-influensa. Spanska sjukans virus farlighet berodde INTE på den basiska aminosyresträng som är typisk för alla HPAI. Asiaten- och Hongkong-pandemierna hade inte heller denna sträng. Fågelstammar saknar vidare tio mutationer som behövs för att virusgener ska produceras i stor mängd hos människan.

Tillsammans gör detta att man knappast behöver frukta att H5N1 ska utvecklas till en ny spanska sjukan. Det händer ibland att när ett djurvirus hoppar till människa så blir infektionen allvarlig i första ledet men att smittan inte kan föras vidare. WHO rapporteringen visar nu att Vietnam och Thailand, som varit först och värst drabbade, inte under januari–februari 2006 längre ser några nya fall bland människa. Epidemin håller kanske på att ebba ut där den började – vi skönjer kanske med Churchills ord ”slutet på början”.

Anders Widell (docent i klinisk virologi överläkare Universitetssjukhuset MAS)

ARTIKELN HANDLAR OM