ÅSIKT

Samhället sviker de oskyldigt dömda

Billy Butt kräver rättshjälp för dem som vill ansöka om resning

DEBATT

Nyligen fick jag, alldeles på egen hand, en halv seger i min åttonde ansökan till Högsta Domstolen (HD) om resning i våldtäktsmålet i vilket jag för 13 år sedan dömdes mot mitt nekande.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: ULF HÖJER
FRIAD – EFTER ÅTTA ÅR Joy Rahman satt fängslad i åtta år för mord på en äldre kvinna som han arbetat som hemvårdare hos. Efter att bland andra journalisten Dick Sundevall uppmärksammat fallet fick han resning och friades i Högsta domstolen.

På HD:s begäran har Riksåklagaren yttrat sig, dock till min nackdel. Men det betyder inte alls att loppet är kört då RÅ har förfarit på samma sätt i flera andra fall där resning har ändå beviljades trots RÅ:s vägran.

Men jag undrar om feldömda män i andra brottmål (Joy Rahman, Yasser Askar, Bo Larsson med flera) hade fått resning om de inte haft medierna och välgörenhetsvilliga advokater som gratis hjälpmedel? Precis som i mitt fall framkom nya avgörande omständigheter i deras mål, men de fick, precis som jag, ingen rättshjälp.

Om inte journalisterna hade ingripit är det troligt att dessa oskyldiga män hade suttit kvar i fängelse i dag. Frågan är hur många andra feldömda personer vi har i dag som sitter oskyldiga i svenska fängelser för att de inte har journalister och välgörenhetsvilliga advokater som hjälper dem?

Resning är ett extraordinärt rättsmedel som trots sin traditionella restriktivitet ändå har tillämpats i ett ovanligt stort antal fall i Sverige på senare år. Rättsskandalerna har utspelat sig på löpande band. Flera män har dömts oskyldigt. I många av dessa fall har, efter en tid, nya omständigheter framkommit i form av nya vittnesmål eller nya tekniska bevisningar.

Men enligt praxis är det upp till den dömde att bevisa i efterhand att domen varit felaktig. Rättssamhället, även om det framkommer avgörande ny bevisning, tar inte på sig att rätta till eventuella justitiemord.

I sådana fall kan man tycka att vederbörande bör få rättshjälp för att kunna anlita en jurist. Men rätts-Sverige ställer inte upp på detta, vilket försätter personen i ett slags moment 22-situation. Man är feldömd och det finns nya bevis som kan fria genom resning i målet, men vederbörande saknar juridisk kompetens för att kunna bedriva saken på egen hand.

I december 2004 efter rättsskandalen kring den oskyldigt incestdömde Bo Larsson utsåg Justitiedepartementet en arbetsgrupp vars uppgift det var att undersöka möjligheterna av att kunna bevilja rättshjälp till dömda personer som anses ha gedigna grunder för att ansöka om resning.

Justitieministern menade att det är ”jurister” och inte ”journalister” som bör undersöka eventuella nya omständigheter i mål där domarna verkar tveksamma. Men saken tycks ha runnit ut i sanden då inget resultat av den undersökning har hittills offentliggjorts. Var detta bara ett spel för gallerierna från Thomas Bodströms sida?

Många journalister har velat hjälpa mig i min kamp för resning, men ingen har haft tid eller resurser att lägga ned på ett så omfattande mål.

Genom att ”utbilda mig själv” i juridiska saker och ting under 12 år lyckades jag utveckla en förmåga att bemöta rättsväsendet på dess egen akademisk nivå.

Detta tillsammans med en hel del envishet från min sida resulterade i att HD nu äntligen givit mig en halv seger. Om det blir en hel seger eller inte återstår att se, men faktum kvarstår att jag tvingats göra mitt eget detektivarbete och skriva min egen resningsansökan.

Inte nog med detta utan nu skall jag själv bemöta ett krångligt juridiskt yttrande från Riksåklagaren. Är det rimligt att jag som lekman ska tvingas göra detta själv utan rättshjälp?

I fall där nya omständigheter framstår som uppenbara bevis på att en dom är felaktig bör rättsväsendet städa upp sitt eget hus genom att ge den dömde möjligheten till juridisk assistans.

I annat fall måste den felaktigt dömde tillförlita sin rättssäkerhet i händerna på journalister – eller också får han sitta där och avtjäna sitt orättvisa straff? Och om han är oskyldigt dömd får han, precis som jag, bedriva sin resningskampanj på egen hand.

Billy Butt (60 år Musikproducent Stockholm)