ÅSIKT

Persson blir största utmaningen

Centerledaren Maud Olofsson om nya utrikesministerns svåraste uppdrag

DEBATT

Svensk utrikespolitik har under de senaste åren präglats av passivitet. En tidigare aktiv röst har blivit alltmer tyst och anonym. Det är olyckligt för jag är övertygad om att Sverige har en viktig roll att spela på den utrikespolitiska scenen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: MAGNUS WENNMAN
Jan Eliasson utsågs i dag till svensk utrikesminister.

Delvis kan denna passivitet härledas till att Laila Freivalds var utrikesminister från hösten 2003 till i förra veckan. Hanteringen av tsunamikatastrofen var det tydliga exemplet på bristerna i hur hon skötte sitt jobb. Men Freivalds bristande förmåga i hanteringen av tsunamikatastrofen gjorde också att hennes ställning som utrikesminister och möjligheter att agera i andra frågor försvagades.

Men hela sanningen står inte att finna i att Laila Freivalds var utrikesminister. En stor del av förklaringen står att finna hos statsministern. Göran Persson har systematiskt arbetat för att flytta makt från utrikesdepartementet till sitt eget kansli, statsrådsberedningen. EU-frågorna har lagts till vice statsminister Bosse Ringholm som varit kroniskt rädd för att medverka på möten i Bryssel och inte visat något som helst engagemang för Europasamarbetet. Signalen från Göran Persson om Europasamarbetets vikt kan inte vara tydligare. Jag beklagar att regeringen inte driver på Europasamarbetet för att säkra freden och säkerheten i Europa, komma tillrätta med gränsöverskridande miljöproblem och kampen mot brottsligheten samt ökad handel av också tjänster. Göran Perssons EU-vision är mycket oklar. Centerpartiet vill se ett smalare men vassare EU där EU:s huvuduppgifter mycket tydligare definieras. Speciellt viktigt är detta när EU utvidgas.

Att den svenska rösten blivit svagare finns det flera exempel på. Den svenska regeringen har varit väldigt lågmäld med kritik mot Ryssland och president Vladimir Putin för agerandet i Tjetjenien där civilbefolkningen som vanligt i konflikter av det här slaget drabbas mycket hårt.

Regeringen har varit ovillig att kalla folkmordet i Darfur i Sudan för just vad det är; ett folkmord.

Att regeringen med Göran Persson i spetsen inom EU verkat för att häva vapenembargot mot Kina är inte heller speciellt hedrande för svensk utrikespolitik. I andra fall har Sverige inte vågat gå emot USA när det gäller mänskliga rättigheter (i fallet med de två utvisade egyptierna lät till och med Sverige amerikanska agenter operera på svensk mark) men när det gäller att öppna för ett hävande av ett embargo mot kommunistdiktaturen Kina gick Göran Persson emot USA. Tala om märkliga prioriteringar.

Det saknas således inte utmaningar för den nya utrikesministern Jan Eliasson. Eliasson ärver en utrikespolitik som blivit tystare och mindre frimodig

Min förhoppning är att Jan Eliasson, som visserligen inte har så lång tid på sig, vågar höja profilen i den svenska utrikespolitiken. Höja profilen så att värnandet av mänskliga rättigheter får högre status. Höja profilen så att Sverige deltar i Europasamarbetet på ett helhjärtat sätt och med ett tydligt uppdrag. Höja profilen så att Sverige vågar säga obekväma saker till både Ryssland och USA. Sverige och Jan Eliasson har goda relationer till USA. Det ska också utnyttjas för att våga säga ifrån när vi tycker att de agerar fel. Så kan och bör goda vänner agera mot varandra i en öppen och rak dialog. Men det ligger också en utmaning för Jan Eliasson att våga hävda sig och utrikesdepartementet mot Göran Persson och statsrådsberedningen. Det återstår att se om Jan Eliasson klarar av det.

Maud Olofsson (50 år partiledare centerpartiet)