ÅSIKT

Vi har tröttnat på att svartmålas av LO

42 företagare: Vi vill inte finansiera kampanjer som framställer oss som rasister och slavdrivare

DEBATT

Över hela Sverige genomför LO nu en kampanj som framställer oss småföretagare som slavdrivare. Även om vi småföretagare inte har möjlighet att genomföra liknande mångmiljonkampanjer som LO, så kan vi inte längre stillatigande acceptera svartmålningen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
KRÄNKANDE ”Det är ett oerhört kränkande budskap”, skriver de 42 företagarna om LO:s nya affischkampanj.

Hur ska vi kunna locka ungdomar till att satsa på att utveckla sina idéer genom eget företagande, när de riskerar att bli utmålade som den värsta sortens skurkar av Sveriges största fackförening?

Vi trodde att vi lämnat 70-talet bakom oss. Då utmålades näringslivets företrädare som ”hatets och illviljans kolportörer”. På senare tid har istället företrädare för alla partier talat väl om företagare och den nyckelroll vi spelar för att jobben ska bli fler.

Därför är det med förvåning och olust som vi nu märker att LO lagt ned miljontals kronor på att sätta upp nidbilder av oss över hela landet. På en av affischerna säger företagaren ”Vi har beslutat att halvera er lön och fördubbla arbetstiden”. Varpå medarbetaren svarar ”Tack snälla direktörn”. På en annan bild förklarar företagaren ”Jaha du kommer från Polen då blir det 40 kronor i timmen och ingen övertidsersättning”.

Alla affischer har budskapet att det enda som stoppar företagarna är ett kollektivavtal. Det är ett oerhört kränkande budskap mot oss företagare.

Hälften av alla företag med 1-49 anställda är inte bundna av något kollektivavtal. Det motsvarar cirka 100 000 företag. Vi har själva grundat några av dessa. Ingen av oss har gjort det för att få möjligheten att dela ut svältlöner. Vi har istället drömt om att få förverkliga våra idéer och tillsammans med motiverade medarbetare utveckla en egen verksamhet.

De flesta av oss arbetar betydligt mer än 40 timmar i veckan. Många av oss kan inte vara säkra på att vi själva kan ta ut någon lön i slutet av veckan. Vi tar ut färre semesterdagar än anställda och många av oss har pantsatt våra hus för att få lån till företagen. Ändå har vi tyckt att det varit värt det. Det är en fantastisk känsla när den ursprungliga affärsidén visar sig fungera. En glädje som vi delar med våra medarbetare som hjälpt till att förverkliga drömmen.

Vi skulle aldrig klara av att behålla vår duktiga personal om vi systematiskt utnyttjade den. Företagare med anställda måste erbjuda rimliga villkor annars vill ingen arbeta i företagen. Nästan alla större företag har kollektivavtal. I många fall fungerar det bra för dem att passa in i detta relativt stelbenta regelverk. I mindre företag är det däremot betydligt vanligare att företagen saknar kollektivavtal. Det betyder inte att personalen har det sämre. Tvärtom visar alla seriösa undersökningar att trivseln bland personalen är betydligt högre hos mindre arbetsgivare än större.

Många av oss har valt att stå utanför kollektivavtalen. Orsakerna varierar. I vissa fall hade tecknandet av ett kollektivavtal inneburit att företaget tvingats teckna försäkringar som både varit sämre för personalen och dyrare för företaget än de försäkringar som företaget har idag. I andra fall har vi inte sett någon mening med att stödja den fackliga verksamheten genom olika granskningsavgifter. Vi använder hellre pengarna till att utveckla vår verksamhet och belöna våra medarbetare än finansierar kampanjer som framställer oss som rasister och slavdrivare.

Det talas ofta om vikten av att öka ungdomars intresse för företagande. Vi kan bara stämma in i detta. Medan antalet företagare i övriga EU ökar har företagandet minskat i Sverige under de senaste tio åren. Denna utveckling är ohållbar. Men om LO lyckas med att sprida sin bild av Sveriges företagare kommer inga ungdomar att vilja välja den vägen. En sådan utveckling skulle inte ens gynna LO. Utan fler och växande företag kommer LO inte att kunna finansiera sina mångmiljonkampanjer längre.

Ann-Lis Lexryd, Staffanstorp

Anton Svärd, Västra Frölunda

Bengt Gunnarsson, Gränna

Bengt Rundquist, Stockholm

Bengt-Olof Sandberg, Alfta

Carl-Johan Berthilsson, Halmstad

Clary Nejdhammar, Täby

Dan Sundqvist, Malmö

Eric Söderberg, Västerås

Essam El-Naggar, Uddevalla

Fia Glennow, Lund

Finn Holm, Västra Frölunda

Fredrik Åkrans, Åtvidaberg

Gunnar Andersson, Örebro

Haklime Hassan, Västra Götaland

Hans Liström, Stockholm

Hendrik Andersson, Boden

Henry Thulin, Avesta

Ingvar Andersson, Kivik

Jonas Forsman, Örebro

Kent Andersson, Vaggeryd

Lars Lidmarck, Nås

Lars Ohlsson, Orsa

Leif Öbrink, Lerum

Linus Zackrisson, Malmö

Linus Zackrisson, Malmö

Magnus Bendelin, Luleå

Malin Sölving, Malmö

Marcus Keife, Stockholm

Mats Ackeberger, Surte

Mats Ahl, Halmstad

Mats Werner, Strängnäs

Mattias Elfving, Sundsvall

Michael Nimstad, Skövde

Peo Österman, Halmstad

Peter Guter, Stockholm

Rolf Andersson, Göteborg

Rune Wallgren, Sävedalen

Rutger Engellau, Stockholm

Sverker Norrman, Malmö

Tomas Berg, Tullinge

Torbjörn Larsson, Västerås

Tove Markgren, Köping

Alla är medlemmar i Företagarna

ARTIKELN HANDLAR OM