ÅSIKT

Viruset – en möjlig hjälp

Inge Gerremo: Fågelinfluensan kan bidra till att fattiga länder stöds i arbetet med att utveckla jordbruket

DEBATT

Över 150 miljoner kycklingar har avlivats för att bekämpa fågelinfluensan – en masslakt som riskerar att få förödande effekter. Befolkningen på landsbygden i många asiatiska och afrikanska länder, där flertalet fattiga bor, är i hög grad beroende av uppfödning av fjäderfän för sin försörjning. Men samtidigt kan fågelinfluensan utgöra en betydande möjlighet till utveckling.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: GETTY IMAGES / ALL OVER PRESS
Fågelinfluensan har inneburit masslakt i många länder. Nu borde västvärlden hjälpa de fattiga länderna att bygga upp ett säkert jordbruk, skriver Inge Gerremo.

Smittspridningen har visat på behovet av omfattande satsningar för att göra livsmedel säkra. Det innebär att såväl produktion som hantering av djur måste omfattas av striktare regler. De regler som finns i de fattiga länderna är ofta nödtorftiga och gäller främst kommersiell verksamhet och alltför sällan självhushåll och uppfödning för lokala marknader. Därför är det nödvändigt med bättre rådgivning till bönder, effektivare regler och noggrannare uppföljning.

Ett fungerande jordbruk och en säker livsmedelsproduktion är motorn i, och en absolut förutsättning för, framsteg i fattiga länders kamp mot fattigdom, hungersnöd och sjukdomar.

Ett av de allvarligaste hindren i denna kamp är de subventioner som vi i de rika länderna – inom EU, men allra mest i USA – ger till vårt eget jordbruk. Den rika världen spenderar sex gånger mer på stöd till det egna jordbruket än som stöd till de fattiga länderna. Det är en politik som slår hårt mot jordbrukare i utvecklingsländerna eftersom den ofta försvårar inhemsk produktion, på grund av dumpade priser, och motverkar tänkbar export.

Men även om vi lyckas minska dessa subventioner och åstadkomma en mer jämlik konkurrenssituation återstår andra stora utmaningar. En sådan högst betydande utmaning är att höja de inhemska regeringarnas ambitioner och förbättra deras förmåga att verkligen satsa på jordbruket. Samtidigt måste bönder i fattiga länder få stöd att organisera sig och bli starkare som grupp.

Det som skiljer de rika länderna från många utvecklingsländer är de säkerhetssystem de rika länderna byggt upp genom organisationer och myndigheter. Detta arbete kräver emellertid långsiktighet och målmedvetenhet. Det är insatser som sällan uppmärksammas när systemen fungerar men får plötslig aktualitet när utbrott av galna-kosjukan, fågelinfluensa och annan smittspridning inträffar. Då krävs snabba insatser som förutsätter ett väl fungerande maskineri.

Att just detta brister i många utvecklingsländer åskådliggörs med all tydlighet i dessa dagar av fågelinfluensa. Det gäller särskilt den befarade spridningen i Afrika.

De flesta av Afrikas länder lider tyvärr brist på nödvändig expertis inom detta område och har ofta synnerligen bristfälliga institutioner för att följa upp nationella och internationella regelverk. Det gäller inte minst att kunna ge råd och anvisningar till dem som berörs, alltifrån de lokala producenterna av bland annat så kallade bakgårdskycklingar till dem som arbetar med livsmedelsproducerande djur i kommersiell skala.

På kort sikt behöver många länder stöd av expertis utifrån som kan bistå i förebyggande arbete och sådana akuta situationer som den vi just nu bevittnar. Samtidigt måste länderna inleda ett långsiktigt uppbyggnadsarbete för att inrätta fungerade institutioner som globaliseringen nu kräver.

Detta kan ses som det pris vi i de rika länderna måste vara med och betala för att uppnå de fördelar vi anser att bland annat handelsliberaliseringarna ska leda till för alla.

Detta är ett område där Sverige har högt internationellt anseende och goda erfarenheter att dela med sig av. Men för att detta ska möjliggöras krävs att kapaciteten stärks i myndigheter, som Statens veterinärmedicinska anstalt, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Sveriges lantbruksuniversitet – samt våra bonde- och konsumentorganisationer.

Arbetet för säkra livsmedel, som en del av den kunskapsuppbyggnad som behövs, är ett potentiellt stort och viktigt samarbetsområde för Sida och ett viktigt redskap i kampen mot fattigdom och hunger.

Inge Gerremo (64 Järfälla Ämnesrådgivare på Sida samt ledamot av Svenska FAO-kommittén)