ÅSIKT

Miljöprövning – ett spel för gallerierna

Skyllberg, Hansson och Bernhardtson: De som ska hävda hänsyn till miljön tystas ner

Foto: Staffan Müller
Ny järnväg Botniabanan kommer att gå genom Umeälvdal, ett av Norrlands viktigaste fågelområden.
DEBATT

Många svenskar tror säkert att våra miljöansvariga myndigheter ser till att miljöintressen vägs in och ligger till grund för bästa möjliga politiska beslut, till exempel vid anläggande av ny infrastruktur.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Efter snart nio års strid runt Botniabanans sträckning in till Umeå vet vi bättre.

Dagens debattörer är alla medlemmar i Västerbottens ornitologiska förening.

Enligt våra erfarenheter är beslut om placering och utformning av infrastruktursatsningar nästan enbart baserade på högtflygande politiska visioner och överenskommelser, medan de tjänstemän och experter som har till uppgift att hävda hänsyn till människors hälsa och miljö tystas ner. Även remissrundorna följer en politisk agenda där myndigheter i artiga fraser undanhåller besvärande kritik för att inte sätta käppar i hjulen för sina kollegor. Bilden utåt förblir eniga myndigheter vars politiska företrädare går i god för hur väl förankrat beslutet är. Som ett resultat av detta spel ”belönas” invånarna i Umeå med en höghastighetsjärnväg med tunga godstransporter, dragen genom kärnan av Norrlands viktigaste fågelområde (Natura 2Ì´1;000 området Umeälvens delta) och dess största stad

Efter kontakter med myndigheter på alla nivåer, står det för oss klart att befintlig kompetens på miljöområdet bakbundits av partipolitiska överenskommelser mellan kommunalrådet, landshövdingen, miljöministern och EU-kommissionären. Den politiska agendan blev tydlig då Naturvårdsverket (NV) 2003-02-20 tog ett principbeslut om att man inte kunde ifrågasätta rege­ringens ståndpunkt att sträckningen av Botniabanan genom Umedeltat är den enda möjliga.

Detta trots att miljöbalkens krav på alternativutredning avseende inverkan på miljö och människors hälsa inte hade uppfyllts. En miljöjurist på NV hade kurage nog att påpeka detta och reserverade sig mot beslutet. Handlingen visar att NV:s uppgift i praktiken inte är att ta det nationella ansvaret över miljön. Uppgiften har i stället begränsats till att i efterhand legitimera beslut tagna utan beaktande av miljöhänsyn. NV målade i och med beslutet in sig i ett hörn och tvingas nu agera miljögarant för en järnvägssträckning som enbart vilar på osäkra ekonomiska kalkyler.

Notera att det finns andra alternativ som i byggskedet är billigare. Det är skillnader i biljettintäkter framräknade med 60 års ränta som anges vara skälet till att järnvägen måste dras genom Umedeltat!

NV:s gisslanroll är än mer tydlig då dess tjänstemän, i den snart avslutade miljöprövningen, tvingas att gå i god för i stort sett allt vad Banverket kan skrapa ihop som kompensation för att legitimera intrånget i Umedeltat. Det har gått så långt att NV godkänner utfodring av rastande fåglar alldeles invid järnvägen som en kompensationsåtgärd.

Notera då att Banverket själva anger att åtgärden helt eller delvis kommer att störas ut av järnvägen.

Frågan nu är om även Miljööverdomstolen känner sig tvingade att delta i detta skådespel? Om projektet godkänns har NV bidragit till att skapa ett prejudikat som med stöd av miljöbalken medger exploatering av vilket naturskyddat område som helst. Som skäl räcker svaga ekonomiska kalkyler, och som kompensation räcker det att påskynda eftersläpande naturskydd genom att avsätta ett nytt reservat på annan plats samt att anlägga kortsiktiga, naturbefrämjande åtgärder invid själva exploateringen.

Vi är säkert många som räknat med att de nyinstiftade miljödomstolarna skulle skapa en nyordning, där kompetens och vetenskaplighet i en allt mer transparant beslutsprocess skulle ges tyngd även vid planering av infrastruktur. Detta kan dock inte bli verklighet förrän kulturen av dolda uppgörelser mellan myndigheter och nedtystning av saklig kritik från tjänstemän och utomstående experter fått ett slut.

Som medborgare i en demokrati kräver vi att fakta och kunskap öppet får redovisas i ett skede som fortfarande tillåter en påverkan av beslutsprocessen!

Ulf Skyllberg (professor Umeå), Per Hansson (forskare Umeå), Per Bernhardtson (fabriksarbetare Umeå),

ARTIKELN HANDLAR OM