ÅSIKT

Grattis, Kungen

Lars Ohly:
Allt gott på födelsedagen – men vad sägs om att slippa jobba?

Foto: ERIC ROXFELT
En dag på jobbet Ännu ett statsbesök, ännu en hedersvakt att traska förbi. Hur kul har kungen?
DEBATT

Kungen fyller 60 år. Jag önskar honom hälsa och lycka och ett långt liv.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Men framför allt önskar jag honom – och oss! – befrielse från den otidsenliga monarkin.

Frågan om statsskicket berör och engagerar. Det visar den uppsjö av debattartiklar, böcker och intervjuer med och om kungen som publicerats i samband med hans 60-årsdag.

Men det är tack och lov inte enbart hyllningar till monarkin som hörs. Såväl LO-kongressen som ett flertal liberala och socialdemokratiska ledarskribenter har tagit ställning för republik, inte bara pliktskyldigt och formellt utan med en viss entusiasm och stridsvilja.

Tage Danielsson hävdade en gång att själva det faktum att vi har en kung bevisar att vi lever i ett sagoland. På ett både komiskt och lättbegripligt sätt lyckades han belysa det svenska samhällets orimlighet. En sådan orimlighet är monarkin.

Att ärva ställning och privilegier är oförenligt med ett demokratiskt samhällssystem. Livstidsuppdrag befordrar och belönar lättja och inkompetens. Det är stötande att demokratin delar makten med en kung som aldrig behöver sätta sin position på spel. Detta är detsamma som att ha en devalverad demokrati.

Debatten om monarki tangerar ofta det absurda. De som hyllar demokratin, som inte försitter ett tillfälle att ifrågasätta andras demokratiska sinnelag, är samtidigt starka förespråkare för ett system i vilket statschefen aldrig kan fråntas makten, aldrig kan väljas bort eller ens ställas inför rätta för eventuella brottsliga handlingar. Monarkister har ett förakt mot grundläggande demokratiska värden. Monarkins själva livsnerv är att vissa är mer värda än andra.

Bugandet för överheten och lismandet för dem som aldrig gjort något av egen kraft är ovärdigt ett samhälle där allas lika värde ses som en eftersträvansvärd princip. Det är svårt att angripa orättvisor på grund av klass eller kön om man själv bidrar till att upprätthålla ett system som bygger på människors olika värde. Trovärdigheten hos den som ena dagen sjunger Kungssången för att nästa ifrågasätta orättvisor i samhället är inte särskilt hög.

Monarkin förstärker dessutom klassamhällets sämsta sidor. Avståndet mellan överklassen och folket markeras genom fina titlar, de blåblodiga lever högt på myten om att de är bättre skickade till vissa uppgifter än vad andra är.

Argumentet att den som föds till kung eller drottning är mera lämpad än andra att utöva sitt ämbete, eftersom uppfostran och utbildning förbereder honom eller henne, förekommer ibland i debatten.

Det är en ofrivilligt sympatisk tanke eftersom den innebär att vem som helst skulle kunna bli kung eller drottning med rätt utbildning. Men likväl är den felaktig.

Även om Fredrik Reinfeldts äldste son fick all tänkbar utbildning till moderatledare är det faktiskt möjligt att andra vore bättre lämpade när Reinfeldt väljer att avgå. Och framför allt tror jag att moderaternas medlemmar vill ha ett ord med i laget när partiledare ska väljas.

På samma sätt borde vi som lever i Sverige naturligtvis kräva inflytande när statschefen ska utses.

I dag visar opinionsundersökningar att en majoritet av svenska folket vill ha kvar kungahuset. Innebär det att monarkin är demokratisk eftersom en majoritet av svenska folket vill ha den kvar? Spontant skulle många svara ja för i en demokrati bestämmer majoriteten. Men har verkligen en majoritet rätten att inskränka demokratin?

Och har frågan ställts till svenska folket om alternativet till den feodala kvarleva som monarkin utgör?

Jag vill se en bred diskussion om statskickets framtida utformning. Ett första steg i en så­dan process vore att regeringen ger Grundlagsutredningen i upp-

gift att pröva frågan om statsskickets grunder. Jag är övertygad om att detta skulle gynna en fortsatt demokratisering av vårt samhälle.

Låt oss därför, efter att frågan beretts i Grundlagsutredningen, folkomrösta och ta ställning för en republik där statschefen framför allt har representativa uppgifter och utses av riksdagen, så att Tage Danielssons sagokung kan gå i pension.

Lars Ohly (49 år partiledare vänsterpartiet)