ÅSIKT

Vi måste få mer pengar!

Lotta Ljungqvist: Studenter vill leva över existensminimum – i dag protesterar vi mot regeringen

1 av 2 | Foto: LEIF CLAESSON
JOBBA … Fler än hälften av alla studenter måste jobba för att klara sig ekonomiskt. För de flesta innebär det sämre studieresultat och mer stress.
DEBATT

Det är inte direkt någon hemlighet att studenter är fattiga. Men varför stanna vid ett konstaterande?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dag den fjärde maj samlas studenter över hela landet i protest mot regeringspartiernas kallsinniga inställning till 350 000 människors ekonomiska vardag.

Ge studenterna möjlighet att leva över fattigdomsstrecket.

Lotta Ljungqvist.

I dag arbetar mer än hälften av alla studenter samtidigt som de studerar. Trettio procent av dessa säger att det går ut över deras studier. Siffrorna kommer från Studentbarometerns enkät där över 9 000 personer svarat på frågor som rör studenternas villkor. Många är de personer som varje år tvingas avbryta sina studier på grund av att de tvingas välja mellan pengar och studier. Det här förlorar alla på. Förutom att det är en katastrof för individen som står där med skulder men utan examen så förlorar samhället i stort, som har betalat en stor summa pengar.

Eftersom det inte alltid är möjligt att kombinera arbete och studier tvingas många att be sina föräldrar om hjälp. En tredjedel av studenterna får varje månad pengar av sina föräldrar. En tredjedel!

Jag tänker på det som statsminister Göran Persson talade om i sitt förstamajtal om att bli vuxen. Känslan när han lämnade hemmet med sina Konsumkassar för att flytta till eget boende gjorde att han kände sig stor och fri. En ännu viktigare sak för att känna sig som en vuxen och framförallt obunden människa är att klara sig utan att behöva be sina föräldrar om pengar.

En sak som är intressant är att i alla debatter som jag varit med i eller lyssnat på, i allt som skrivits och sagts om studenters ekonomi under den sista tiden, så är det ingen som säger emot att studenter är fattiga. Till och med regeringens egen socialminister, Berit Andnor, har talat om att gränsen för att vara fattig i Sverige ligger på 8 300 kronor i månaden. Det är nästan 1 400 mer än vad en student får ut i fullt studiemedel. Men om det nu är så, varför görs inget åt saken? Många menar att om studenterna nu har det så dåligt ställt får de väl jobba extra. Andra hänvisar till att studera är frivilligt. Alltför ofta fälls följande kommentar, gärna med darr på rösten och nostalgi i blicken: ”På min tid var det lika illa (om inte värre) men vi klarade oss minsann.”

Låt mig nu en gång för alla säga detta: Varken jag eller någon annan studentföreträdare är emot att människor arbetar extra vid sidan av sina studier. Men det ska inte vara ett ekonomiskt villkor för att kunna studera. Det kan vara att studera är frivilligt, men med den starka uppmuntran som i dag sker från samhällets sida om att vi behöver en välutbildad befolkning följer ett ansvar. Nämligen att se till att det finns rimliga ekonomiska förutsättningar för att alla ska kunna studera. Och att jämföra med hur det var förr är inte meningsfullt då villkoren förändrats.

I dag studerar 350 000 personer vid högskolor och universitet runt om i Sverige. Det motsvarar fem procent av alla vuxna. Hälften av dessa är 25 år eller äldre. En fjärdedel har familj och barn att försörja. Att säga till alla dessa människor att de får ta att leva under existensminimum under fyra år eller längre är inte okej!

Det är nog nu! Det är dags att göra något åt de villkor som innebär ständig press och oro för hundratusentals människor i dagens Sverige. När vi går ut och protesterar i dag så är det möjligtvis inget studentuppror à la Frankrike. Men ni ska veta att vi menar allvar. Höj studiemedlet med 1 500 i månaden nu!

Lotta Ljungqvist (29 år Huddinge vice ordförande Sveriges förenade studentkårer)