ÅSIKT

Biltullar är lika dumt som skatt på porrfilm

Bengt Göransson: Blir framgången med trängselskatt för stor kan hela idén kollapsa

1 av 4
DEBATT

”En sådan seger till och jag är förlorad” – det sägs kung Pyrrhus ha yttrat sedan han besegrat romarna till priset av stora egna förluster. Frågan är om inte den oväntat stora framgången för trängselskatten i Stockholm – en fjärdedel av trafiken försvann de första månaderna, 23 procent i mars – på samma sätt kan visa sig leda till om inte katastrof så dock till stora bekymmer.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Enligt Miljöavgiftskansliet som håller i försöket hade man räknat med 10–15 procent minskning, och den betydligt kraftigare minskningen ger, i ett pressmeddelanden nyligen, grund för beskrivningen succé. Att den som kör bil in till Stockholms centrum under rusningstid känner glädje kan ingen betvivla. Den som dessutom kör på etanol kan känna dubbel glädje – snabbare resa och det utan att behöva betala trängselskatten. Så här långt är segerruset motiverat.

Det är bara det att försöket hade två syften varav det ena var den minskade trängseln och den därigenom förbättrade trafikmiljön. Det andra handlade om intäkter som skulle bekosta en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken.Tätare turer med bland annat en jätteinsats av nya bussar skulle betalas av dem som trots allt valde att köra bil till stan och som var beredda att betala för nöjet att slippa trängas. Och då blir intäktssidan ett framgångens hinder. Det blir inte så mycket pengar att förbättra för som man hoppats.

En nära tjugofemprocentig minskning mot beräknade 10–15 innebär att man bara får in 80–85 % av de pengar som skulle bekosta den utökade kollektivtrafiken.

För att kunna fullfölja åtagandena mot kollektivtrafikanterna måste man då antingen höja taxorna, tvärtemot vad man förespeglat dem, eller höja trängselskatten för varje tullpassage, alternativt utöka tiderna då skatten tas ut eller öka skatteområdet genom att införa skatt också på Essingeleden.

Vill det sig riktigt illa kommer dessutom försäljningen av så kallade miljöbilar att öka, vilket leder till att också ägare av sådana måste betala biltullar, vilket de knappast räknade med när de köpte sina bilar.

Till detta kommer så att felparkeringarna i stan minskat med tjugo procent. Det är naturligt, konstaterar man, eftersom det med färre bilar blir lättare att hitta en parkeringsplats. Det betyder emellertid att parkeringskontorets intäktsbudget spricker den också.

Det är inte så många år sedan det kontoret i en dyster rapport meddelade att de inte skulle nå budgetmålet, eftersom folk inte parkerade fel i beräknad omfattning.

Den situation som man försatt sig i påminner om den som TCO i ett beryktat remissyttrande om en filmutredning för drygt trettio år sedan rekommenderade som lösningen för svensk filmproduktion.

Organisationen krävde särskild straffskatt på vålds- och porrfilm utan att för ett ögonblick reflektera över att det skulle innebära att svenska seriösa filmare för sitt skapande skulle bli beroende av, inte att deras egna filmer fick stor publik, utan av att skitfilmer lockade allt större publikgrupper.

Sedan ska jag inte dölja att det därutöver finns ett annat, principiellt skäl för mig att vara motståndare till biltullar, oavsett vad de sedan kallas. De utgör i själva verket ett slags omvänd fördelningspolitik, något som jag som socialdemokrat har svårt att acceptera. Inga trängselskatter i världen räcker till för att bygga och underhålla vägnätet.

Alla skattebetalare, bilägare eller ej, måste svara för den allra största delen av landets vägkostnader. Jag kan inte anse det rimligt att den som är beredd att betala en extra avgift för sin bilresa får en exklusivare tillgång till en offentlig nyttighet för vars kostnad de som väljer, eller av kostnadsskäl tvingas, att avstå från bilen i alla fall måste betala huvuddelen.

Bengt Göransson, 73 år, Farsta.

Bengt Göransson