ÅSIKT

Vackra ord räcker inte, Persson

DEBATT

Det är många som i dessa dagar diskuterar hur socialtjänsten fungerar. Nu senast har flera tagit sin utgångspunkt i det tragiska Bobby-fallet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Många kritiserar att socialtjänsten inte räcker till. I en debattartikel i Aftonbladet 9 maj skriver bland annat statsministern med Bobby som utgångspunkt att ”alla barn ska ha det bra”.

Foto: lars rosengren
var är pengarna? Statsminister Göran Persson får mothugg från representanter för socialtjänsten efter sin debattartikel. ”Ge oss resurser att kunna göra vårt jobb”, skriver de.

Vi som arbetar inom socialtjänsten kan bara hålla med – det är bland annat vi som ska se till att det sker. Merparten av all välfärd som barn ska få, får de givetvis genom familj, vänner, förskola, skola, fritids och hälso- och sjukvård. Men vi inom socialtjänsten har en viktig roll i att se när detta inte räcker, eller när denna värld till och med är skadlig för dem.

För detta krävs det en lyhörd och kunnig socialtjänst med förutsättningar att samarbeta med andra som skola, polis och fritidsverksamhet. Där gör vi vad vi kan utifrån de resurser vi har. Men det krävs också tid och resurser.

I dag kan i stort sett vem som helst anställas för att göra en barnavårdsutredning. Det ställs inga krav alls för vad en sådan utredningsperson ska ha för kompetens. Det är högst anmärkningsvärt. Inom skolan finns det nu förslag på att endast behöriga lärare ska få sätta betyg på elever eftersom det är en viktig myndighetsutövning. Men tydligen anses inte barnavårdsutredningar, som kanske leder till omhändertagande och åtal, lika viktiga. Det är ohållbart om vi ska hålla en hög kvalitet inom socialtjänsten. Socialstyrelsen kommer inom kort att fastställa allmänna råd om kompetens, men de kommer inte att vara obligatoriska att följa. Det räcker inte. Det måste vara krav.

Men för att vi ska kunna göra ett bra jobb krävs också tid och resurser. Men vad vi och fler och fler av våra kollegor ser är att tiden och resurserna inte över huvud taget räcker till. Och nu syftar vi inte på Bobby-fallen. Alla barn som är utsatta för övergrepp är djupt tragiska och hårt prioriterade för socialtjänsten redan nu. Att de ändå händer kan vi inte skylla bristande resurser på.

Men bakom Bobbyfallen finns så oändligt många fler barn och unga som skulle behöva stöd och hjälp långt mer än vad de får i dag.

Vad vi upplever är att breda sjok av nya barn och unga som tidigare klarade sig rätt bra nu inte gör det. För dem finns så oändligt lite resurser, ofta inte ens en vettig fritidsverksamhet.

För dem räcker inte den politik som statsministern beskriver som att de har gjort något åt de barn som lever med mycket låg ekonomisk standard. Vår välfärdspolitik måste räcka till fler än bara dem. Och det räcker inte att skriva att det är ”viktigt med en politik som stödjer de barn som lever under sämre villkor”. Det krävs riktiga prioriteringar, riktiga pengar och riktig personal! Inte ord som inte förpliktigar.

Vi som arbetar inom socialtjänsten ser att vi med samma resurser och samma antal människor ska ta hand om kanske 20 procent fler än för bara några år sedan. Bara på ett år har till exempel antalet omedelbara omhändertagande av barn ökat med 11 procent. Var och en inser att utrymmet för oss att hinna se de barn och unga som mår dåligt, men inte är extremfall, blir allt mindre.

Vi slits i dag mellan en yrkesprofessionalitet och en lag å ena sidan som säger att vi ska hinna allt, och resurser som inte är i närheten av att räcka till för det vi borde göra. Och det för att kommunerna har andra prioriteringar.

Vi skyller inte ifrån oss vad det gäller fall där socialtjänsten borde ha agerat. Men vi säger att vi har en allt mer omöjlig situation. Och vi behöver inte politiker som säger att "alla barn ska ha det bra" inte tillför några pengar och bara pratar om de som far extremt illa. Vi vill ha politiker som säger att ”alla barn ska ha det bra” och låter det åtföljas av resurser som verkligen kan möjliggöra det. Det är vi mycket långt ifrån idag.

Ställ gärna krav på vår kompetens och vår professionalitet, men ge oss tid och resurser att faktiskt kunna göra vårt jobb. Hellre det än vackra ord.

1 av 2
Camilla Ring, Förste socialsek- reterare i Motala, Medlem i Akademiker- förbundet SSR

Camilla Ring , Karin Wernerheim