ÅSIKT

I sovrummet har staten inget att göra

Klara Gratte: Äktenskapsbalken borde ersättas med en neutral samlevnadsbalk

DEBATT

Alla ska ha rätt att älska vem de vill, så många de vill, hur de vill. Detta är det jag brinner för, och det är det budskap jag vill föra fram i min medverkan i Toppkandidaterna. Och det är också något som de flesta i Sverige skulle kunna tycka är rimligt, i alla fall på pappret. Tyvärr finns det ett stort glapp mellan denna uppfattning och svensk lagstiftning.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Klara Gratte, 20 år, student, Uppsala. Vill upphäva äktenskapsbalken.

Vi människor har ett behov av en färdig mall som föreskriver hur vi ska bete oss när vi lever ihop. Gemensamt ägande och underhållsskyldighet regleras i en praktisk paketlösning som kallas äktenskapsbalken. Men denna utgår ifrån att de som vill leva ihop och dela allt med varandra alltid är heterosexuella monogama par som har sex med varandra.

Jag anser att staten inte ska föreskriva hur vi ska leva privat. Därför måste äktenskapsbalken avskaffas och ersättas av en ny samlevnadsbalk, ett regelverk med ett färdigskrivet kontrakt för sammanboende och ägandegemenskap som är helt neutral gällande kön, antal, sexualitet och om deltagarna har sex med varandra.

Den viktigaste anledningen till äktenskapsbalkens avskaffande är att ingen ska diskrimineras beroende på hur man vill leva. Jag ser dock ett rent praktiskt skäl.

I och med att äktenskapsbalken blivit alltmer föråldrad har sambolagen och lagen om registrerat partnerskap fått täcka upp dess brister. Det har blivit ett ganska knökigt juridiskt lapptäcke.

Sambolagen uppfattar jag som särskilt vansklig. Den går ut på att ett heterosexuellt par som lever ”under äktenskapsliknande former” omfattas av ett särskilt regelverk för att förenkla samlivet. När den infördes ansågs den progressiv, men jag menar att den får absurda konsekvenser.

Lagen gäller inte homosexuella par och polyamorösa. Inte heller omfattar den släktingar och vänner som lever ihop utan att ha sex.

Det är alltså olika lagar som gäller beroende på om de inblandade har sex eller inte! Förutsatt att det sker på allas villkor, och att alla inblandade är myndiga, bör inte staten lägga sig i det som händer i enskilda medborgares sovrum.

För att komma dit måste vi ändra lagstiftningen.

Det absolut vanligaste argumentet mot en slopad äktenskapsbalk jag oftast får höra går ut på att man oroar sig för att kvinnor blir särskilt utsatta i polyamorösa förhållanden. Man brukar måla upp en bild av en vidrig man (här brukar också illa dolda rasistiska värderingar ge sig till känna) som kommer från ett arabland och tar med sig åtta fruar som han misshandlar varje dag, och som jag då som polyamorös skulle sanktionera. Detta kan man bemöta med att det knappast kan vara rätt att inskränka människors frihet att älska hur många de vill därför att en bråkdel av dem beter sig illa.

Men man kan också se det på motsatt sätt.

Den allra största delen av all kvinnomisshandel pågår inom heterosexuella monogama parbildningar. Är detta en anledning att förbjuda monogami och heterosexualitet? Nej.

Även om jag kan tycka att det orsakar mycket lidande och verkar ganska konstigt och tråkigt godtar jag att det finns människor som vill leva på det viset.

På samma sätt skulle jag vilja se att svensk lag inte diskriminerar mig när jag väljer hur jag vill leva.

Att författa en ny samlevnadsbalk tar tid. Jag hoppas att min medverkan i Toppkandidaterna kan påverka makthavare och opinion att inse behovet av en icke-diskriminerande samlevnadslagstiftning.

Om vi bara anstränger oss, kan vi tillsammans bygga ett samhälle där staten inte sätter gränser för kärleken.

Klara Gratte (20 år student Uppsala)