ÅSIKT

Alla tiger om vilka politiker som köpte sex av småflickor

Erik Eriksson undrar varför folket inte får veta det alla journalister vet

DEBATT

Svenska politiker utpekas för sexuella övergrepp mot barn. Saken är känd sen länge av alla redaktioner, men inget händer. Nu vill de kränkta ha upprättelse.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Unga flickor, två av dem fjorton och femton år gamla, togs på sjutiotalet omhand av en äldre kvinna som organiserade sexhandel. Hon sålde dem till kunder, gång efter gång. Bland köparna fanns flera kända politiker, ledande män i riksdag och regeringar.

Det blev rättegång. Politikernas namn förekom vid polisförhören. Dåvarande justitieministern pekades ut, men klarade sig. De andra namnen ströks bort.

Flickorna pratade med några journalister. Jag var en av dem. Vi gjorde tv av saken. Men politikerna ljög och blev trodda. De stod i riksdagen och ljög.

Åren gick, flickorna blev vuxna. Men deras liv var kvaddade. De hankade sig vidare ändå.

Så kom en bok i ämnet härom året. Politikernas namn nämndes, några av dem satt rödbrusiga i teve och förnekade. En av flickorna, nu medelålders, ringde till det direktsända programmet och bad att få berätta sin historia.

Men producenten släppte inte in henne, naturligtvis, ingen okänd som ringer under sändning och påstår att en politiker ljuger blir insläppt.

En offentlig debatt följde i Stockholms kulturhus. En av flickorna ringde och undrade om hon fick komma in. Nej, det var bara för medlemmar.

Men inte bara medlemmar var där, det var fullsatt. Flera journalister i publiken ropade efter namn.

Många av de unga kvinnorna som utnyttjades på sjuttiotalet tog sig vidare i livet. De har egna barn i dag, familjer, några är företagare, en blev rent av riksdagskvinna och mötte sina gamla kunder i kammaren.

Med några få undantag kan dessa kvinnor inte framträda med namn, omgivningen vet inget, deras barn vet inget.

Ändå begär man att de ska visa upp sig, bli förnedrade igen. För det blir de, hånade, vanhedrade.

Horskvaller, sa en partiledare till mig. Ni lyssnar till horskvaller.

Så mycket ger man för deras vittnesmål.

Helt nyligen försökte en redaktion i Sverige avslöja en politikers upprepade bordellbesök. Mannen har brutit mot sexköpslagen, han gör sig därtill åtkomlig för utpressning, ty bakom prostitutionen står ofta den organiserade brottsligheten.

Redaktionen bad politikerns betalda kvinna att framträda, men hon tvekade, hon insåg väl att hon hade blivit söndersliten om hon framträtt. Ett klokt beslut, men svag journalistik. Det går att få fram fakta på annat sätt än att lägga hela bevisbördan på en redan utsatt kvinna, som dessutom inte blir trodd.

Nu har en nättidning än en gång tagit upp den gamla historien med småflickorna. De uttalar sig igen, de vill ha upprättelse. Alla svenska redaktioner läser de där artiklarna, antar jag. Men det är Livets Ords tidning, och den citeras inte, ingen vill väl gå armkrok med böghatare och abortmotståndare.

Gamla poliser uttalar sig i nättidningen, de var med på sjuttiotalet och har inte kunnat smälta alla lögner de tvingades förtiga. Nu bekräftar de politikernas namn.

De nu medelålders småflickorna säger att de berättat för journalister många gånger, men att det inte hjälper. De tror inte längre på svenska journalister.

Jag har avstått från att nämna namn, jag vill se den här artikeln tryckt. Men alla vet ju redan, i alla fall alla redaktioner. Och ni andra, ni vanliga tidningsläsare och tv-tittare, ni får ingenting veta.

Om nu inte någon modig politiker skulle begära ordet, sånt lär har hänt förut i Sverige. Men som sagt, inga namn.

Erik Eriksson (68 år Författare Grisslehamn)