ÅSIKT

"Är kultur bara för storstan ministern?"

Norrländska teaterledare kräver rättvisare skatteregler

DEBATT

På flera nya sätt införs nu skatteregler och statliga pålagor som i grunden cementerar en regional orättvisa i landet där storstad ställs mot landsbygd.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

En politik som dessutom särskilt hotar att urholka och nedmontera norrländskt kulturliv och norrländska kulturinstitutioner.

Foto: JIMMY WIXTRÖM
Nya kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth går gärna på teater i Stockholm med maken Ulf, men regeringesn nya skatteregler slår hårt mot teatrar och andra kulturinstitutioner utanför storstäderna, skriver åtta norrländska teaterledare.

Från 2005 beskattas alla tillresande frilansartisters resor och boende vilket för en teater som exempelvis Norrlandsoperan innebär merkostnader på cirka en miljon kronor per år. Då 99 procent av alla frilansande artister bor i våra större städer (Stockholm, Göteborg och Malmö) är detta en merkostnad som framför allt belastar landets regionala institutioner. Självfallet drabbar det särskilt hårt de institutioner som inte finns på pendlingsavstånd från storstadsregionerna.

Är man byggnadsarbetare, präst eller militär behöver man dock inte betala denna skatt.

Glädjande var därför förändringen kring avdragsrätten på moms som vi bland annat kunde se som en kompensation för ovanstående merkostnader. Rätten till full avdragsrätt för moms har tidigare enbart funnits på några enstaka teaterinstitutioner, företrädesvis då i Stockholm.

Men här ser staten nu till att dessa skattepengar kommer tillbaka till staten genom att momsutjämningen som vi hoppats på för de regionala institutionerna nu skall neutraliseras genom sänkta anslag.

Därutöver har Kulturrådet inför innevarande budgetår, utan förvarning, beslutat att minska samtliga regionala institutioners bidrag med två procent. Det är värt att notera att insatsen till dessa utvecklingsinsatser enbart bekostas ur anslagen för de regionala institutionerna och således ytterligare slår in en kil mellan storstad och regionutveckling i landet.

Dessutom slopas den normala indexuppräkning som hittills funnits inom kulturpolitiken och hittills har legat runt cirka 1,5 procent per år. Detta medför ett värsta scenario som innebär en total minskning om 3,5 procent av de statliga anslagen till våra regionala institutioner.

Det bör noteras att en nollställd uppräkning av index också det är en åtgärd som enbart drabbar landets regionala institutioner medan Dramaten och Operan i Stockholm åter får höjda statliga anslag.

På vilket sätt alla dessa åtgärder ät tänkta att lägga grunden för någon kulturpolitik i framtiden är för oss höljda i ett djupt dunkel. Den nya kulturministern har heller inte på något sätt kunnat bringa klarhet i vad hon vill att vi ska åstadkomma tillsammans i praktisk kulturpolitik ute i landet.

Detta är naturligtvis helt otillfredsställande. Detta hade vi förväntat oss när vi nu blir utsatta för en exempellös fiskal insats som slår blint och dessutom på ett oerhört olyckligt sätt skapar orättvisor och klyftor och inte samverkan och samarbete mellan storstad och land inom svensk kulturpolitik.

När vi nu med råge blir snuvade på den kompensation för våra merkostnader för tillresande artister som avdragsrätten på moms kunde inneburit, kan det bara ses som att man från statens håll inte vill ta ansvar för ett levande kulturliv utanför storstadsregionerna. Balansen mellan statliga och regionala bidrag kommer nu än mer i obalans och det finns givetvis en risk för att regionerna minskar sina anslag med liknande belopp som de statliga åderlåtningarna.

Anser den nya regeringen att Norrland ska ha ett fortsatt starkt kulturliv ser vi det som självklart att dra tillbaka sitt beslut om neutralisering av momseffekten samt att skattelagstiftningen för tillresande artister snarast tas bort.

Dagens debattörer

ARTIKELN HANDLAR OM