ÅSIKT

Politiker är bara solidariska med den egna karriären

Jan Myrdal: Att rösta är som att välja mellan vit hatt eller hatt vit

1 av 2
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Inte heller på vårdfronten något nytt.

Nu kommer en kvinna mot mig här i Fagersta centrum. Hon går med sin rollator och är ledsen. Fast inte bara för att det gör ont då hon har utslitna leder. Hon är åttiofem och tidigare i somras menade hon att hon äntligen skulle få sin operation. Hon hade väntat länge; men hon skulle få den i september. Fast nu när hon möter mig är hon ledsen. Det har kommit ett brev.

Operationen är uppskjuten. Den skall nu dröja ytterligare tre till sex månader. Hon skall nu få ta sig fram med sin rollator genom den kommande blåskalla, våta och sedan iskalla vintern. Och det med ständig värk.

Ja, hon hade arbetat sedan hon var fjorton. Arbetat och betalat skatt. Nu var hon åttiofem och utsliten; hade värk. Men vänta skulle hon.

Jag är övertygad om att landstingets ansvariga räknar kallt statistiskt med att gamla kärringar med värk hinner dö undan utan att belasta landstinget vidare bara vården fördröjs tillräckligt länge.

I Fagerstaposten meddelade nyss en vänsterpartistisk kommunalpolitiker att han för sitt samvetes skull inte kunde rösta på v som var med s om att lägga ned Bergslagssjukhuset. Jag är helt överens med honom. Även om man släpade mig med våld till valbåset och höll appelltal om demokrati och arbetarrörelse runt mig skulle jag vägra rösta på någon av dem som varit med om denna nedläggning.

Varför? Det är mycket enkelt. Jag hade en hjärtoperation för några år sedan men är i övrigt fullt frisk. Det är troligt att jag kommer att drabbas av en ny infarkt vad det lider. Nu när vården flyttats från Fagersta till Västerås hinner jag – oavsett ambulanspersonalens välvilja – sannolikt smälla av under den långa bilfärden.

Det lönar sig att vara politiker. Ju lydigare och ju högre upp det så klättras i karriärstegen ju bättre betalt och ju fler fringisar har kollegerna voterat fram. Så fungerar deras solidaritet.

Det lönar sig därför också att vara en deras högre byråkrat i stat och kommun. Asinus asinum fricat, har det ända sedan antiken hetat om detta fenomen. Den ena åsnan kliar den andre.

Men det lönar sig lika litet att ha arbetat sedan fjortonårsåldern och troget röstat för demokratins ideal som det lönar sig att vara undersköterska eller skrivbiträde.

Att rösta? Välja mellan vit hatt och hatt vit! Jag skrattar på mig!

Jan Myrdal (författare)

ARTIKELN HANDLAR OM