ÅSIKT

Är allt okej – i Guds namn?

Komikern Peter Wahlbeck: Helt oacceptabelt att religionen får sätta agendan i vårt samhälle

DEBATT

Hur långt är det svenska samhället redo att acceptera religiösa villfarelser?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Detta är en jättefråga. Jag som är existensiellt intresserad på ett modernt sätt fasar över framtiden när jag ser hur samhället tillmötesgår diverse religiösa uppfattningar.

Nu tycks det igen som religionerna ska sätta agendan.

Det måste väl ändå vara fel att låta vissa grupper av medborgare könsstympa sina småbarn i Sverige 2006? Och dessutom på skattefinansierade landsting med en läkarkår som tycker det är fel. Det finns ingen medicinsk grund för dessa ingrepp och därmed torde väl saken vara klar?

Men, nej det fortsätter ?

Och varför ska vissa djur utsättas för ett barbariskt och onödigt lidande bara för att diverse grupper tycker att deras religion kräver att djuren ska dö genom att förblöda?

Hur kan detta få förekomma med myndigheternas goda minne?

När pingstpastor Åke Green förolämpar homosexuella offentligt och Högsta domstolen anser att hans religion är en förmildrande omständighet, så är det samma sak igen.

Religonen sätter agendan? Helt oacceptabelt!

Flickor bär slöja i förskolan. Var i Koranen eller islam hämtas inspiration till denna urartade uppfattning om slöjan?

Genom utbildning och utveckling har vi i denna del av världen tagit oss ur en förlamande religös dogmatisk tro och närmat oss vetande, eller hur?

Ska vi nu i början av ett nytt århundrade vrida tillbaka klockan och kanske börja tillbe Oden, Tor och Frej?

I Odens namn vill jag rispa in en runa i ryggen på min bebis och jag kräver att en läkare från landstinget ska göra det så att såret inte blir infekterat.

– Varsågod herr doktor och verkställ, jag står i vårdkön och min religion kräver detta, annars blir jag utfryst i byalaget.

Om en grupp nynazister bygger ett tempel till Adolf Hitlers ära och har en rituell slakt av en upphängd älg samtidigt som de läser högt ur ”Mein Kampf ” och gör detta till Hitlers ära, ska detta också accepteras? Varför inte om de anser att Hitler är deras Gud?

Skulle en svensk skola acceptera att en falang av buddhister rakade av håret på sina ungar och tvingade dem att gå klädda i munkkläder och enbart äta ris fram till klockan 15 för att deras tolkning av Buddha sa dem detta?

Hur långt ska ett modernt samhälle ta hänsyn till religiösa beteenden som inte är moderna eller civiliserade i denna del av världen?

Jag vet att det på journalistsvenska heter att jag ska respektera religon och kulturell historia.

Men ursäkta mig! Jag kan inte respektera eller ta någon på allvar som könsstympar sitt eget barn. Eller tycker att kvinnor ska tiga i församlingen och gå i slöja och att människor av samma kön som älskar varandra är avskum.

Sverige deltar indirekt i ett skapande av livslångt utanförskap genom att inte styra över situationen.

Hur än man vrider och vänder på ord och begrepp och kallar detta för religös frihet eller ekumeniskt samförstånd så är det inte rättvist eller demokratiskt.

Och vi får bara se på hur dessa primitiva villfarelser sätter agendan. Jag mår dåligt av att samhället skapar motsättningar i stället för att visa vägen mot frihet för alla.

Är man inte beredd till demokrati eller jämställdhet i en religion eller organisation så måste samhället ta sitt ansvar och med lagens hjälp tvinga vissa grupper att demokratiseras. Vad som nu sker är ett slags kohandel från myndigheternas sida.

Varför är den akademiska ateismen och dess betalda intellektuella så tysta i denna fråga? För er borde det väl inte finnas ursäktande argument eller förmildrande omständigheter vid exempelvis könsstympning eller andra religiösa ritualer som påverkar samhället.

Eller är det så enkelt att det ska vara upp till var och en att göra ”nästan” vad som helst i sin guds namn?

Uppriktigt sagt så förstår jag inte saken själv. Menar samhället att Gud finns ibland bara för att någon påstår det? Var ska kollektivet dra gränsen för religösa påbud?

Är inte ett samhällsbyggande utveckling och åter utveckling? Samhället hjälper inte människor som lever i religiösa villfarelser genom att låta dem hållas. Tvärtom. På sikt skapar det bara ännu mer konflikter och fientlighet.

Denna fråga är, enligt mitt sätt att se, en av samtidens mest intressanta frågor. I sin filosofiska förlängning handlar det nämligen om den framtida världsfreden.

Dagens debattör

Peter Wahlbeck, 43 år, Kulturarbetare och komiker. Esoteriker och programledare.