ÅSIKT

Även teatrar borde slippa cigarettröken

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Lesley Leslie-Spinks
Ingvar Hirdwall bolmar i ”Hemkomsten”.

Stockholms Stadsteater har haft premiär på en pjäs av Harold Pinter, Hemkomsten. Av affischer framgår att det röks alldeles ovanligt mycket på scenen. Varför?

Rökning på scenen torde vara olaglig av två skäl. Dels är själva scenen en arbetsplats, och arbetstagarna har rätt till rökfri miljö enligt Tobakslagens 8 §. Dels har scenen gemensam lokal med salongen, som är en offentlig lokal. Den ska då vara rökfri enligt Tobakslagens 2 §.

Utvecklingen i samhället har gått mot allt mer rökfri miljö. Man röker inte längre på sammanträden eller överhuvudtaget på arbetsplatser om det gäller utrymmen där flera kan vistas. Tåg och flygplan har blivit helt rökfria, och nu senast även restauranger, inklusive de förr så rökiga pubarna.

Men teatrar går motsatt väg. Man röker allt mer på scenen, och Stockholms Stadsteater utmärker sig särskilt. Varför kan man inte ta hänsyn till sin personal? Och varför inte tänka på publiken? När man röker cigarr på scenen är det nog omöjligt för en allergiker att vara kvar. Allergiker kan faktiskt även höra dåligt eller se dåligt och behöva sitta på främsta bänkarna.

En del restauranger var oroliga inför rökförbudet, men det blev succé. Även de flesta rökare tycker att det blev bättre med renare luft. Är en så stor majoritet inte intressant som publik för teatrarna?

Varför tänder man giftpinnarna? Om man vill visa en nedgången karaktär med cigaretten hängande i mungipan så kan man göra det utan att tända den. Normalt markerar man bara på teatern. Drinkarna innehåller vatten, och när Don José sticker kniven i Carmen så sticker han inte på riktigt. Det röda är inte blod utan rödfärg.

Stadsteatern och teatrar överhuvudtaget borde tänka på sin personal och sin publik. Låt de rökfria restaurangerna följas av rökfri teater!