ÅSIKT

"Hatten av för män som värnar kvinnor"

Upprop: Män måste protestera mot våld mot kvinnor. Det är den sortens hjältar vi behöver.

Foto: URBAN ANDERSSON
Nu är det dags för alla hyggliga män att ta strid mot kvinnovåld.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Nu har männen börjat organisera sig mot kvinnovåldet och detta lyfter vi givetvis på hatten för. Men egentligen har vi länge varit rörande överens i offentligheten om att kvinnofridsbrott är fullkomligt oacceptabelt. Ändå visar statistiken att detta uråldriga kvinnoförtryck ökar. Det behövs tydligen mer än bara en stark opinion för att angripa problemet.

Genom våra yrken blir vi ofta kontaktade av förtvivlade kvinnor som suttit fast i en misshandelsrelation. Det som förenar dem är den djupa känslan av att all rättvisa är satt ur spel. Männen som plågat dem reser sig nämligen förbluffande lätt ur misären medan kvinnorna ligger kvar och sprattlar i konsekvenserna – ekonomiska, sociala och psykologiska.

I den färska studien ”Räkna med kostnader” på juridiska institutionen vid Umeå universitet beräknades hur mycket en mans våld mot endast en av de fyra kvinnor han misshandlat under 40 års tid har kostat. Utgifterna för staten, landstinget, kommunen och för kvinnan själv landade på 2 469?606 kronor och då har inte de indirekta ekonomiska förlusterna inkluderats.

Kvinnovåld är med andra ord dyrt, men så länge det inte är våldsverkaren själv som betalar kan han gå på i ullstrumporna. Och socialt slipper han också relativt lindrigt undan – förs misshandeln på tal kan han lätt vifta bort det.

Varför? Låt oss avstå från spekulationer i emotionella störningar och i stället bredda perspektivet. Då står orsaken att finna i den manliga ”homosocialiteten”. Denna går bland annat ut på att skydda mäns privatliv, det heter att man bör ”hålla isär sak från person”.

För kvinnor gäller andra villkor. Tydligast blir dessa om man iakttar den mediala spelplanen. En kvinna som träder fram i medierna blir med ytterst få undantag tillfrågad om sina privata förhållanden. Därför får vi också läsa om deras bröstförstoringar, deras romanser och deras ätstörningar. Men om en kvinna vill meddela omvärlden att hon blivit misshandlad av sin partner måste man först och främst skydda mannens privatliv. Kvinnan som vill berätta anses då ofta vara grovt hänsynslös mot förövaren.

Hur skulle vi reagera ifall judar som ville berätta om förintelsen uppfattades som lösmynta, hämndlystna och framför allt tarvliga mot SS-vakterna? Vad skulle vi tycka om respekterade näringslivsmän gjorde affärer med naziförbrytare?

Vi tar upp denna extrema jämförelse för att komma åt själva principen. Män som utövar terror mot sina kvinnor i deras eget hem får sällan yrkesmässiga repressalier. De ingår affärsavtal, de blir befordrade, de bemöts med överseende. Det är här vi efterlyser manligt civilkurage. Att våga gå emot det manliga grupptrycket och exempelvis riva upp ett affärsavtal eller markera sitt ogillande med sanktioner som får tydliga sociala följder kan bli ett oerhört effektivt vapen i kampen mot kvinnofridskränkningar.

Därför bönfaller vi nu hyggliga män att uppamma allt mod som krävs för att skrida till handling mot dem som slår, förtrycker och förnedrar kvinnor. Män måste protestera, inte bara med plakat och paroller, utan med praktiska och personliga ställningstaganden på livets alla områden. Det är den sortens hjältar vi behöver för att komma åt kärnan i ett av våra stora samhällsproblem och förhindra dess fortplantning in i nya generationer.

– Våga konfrontera era bröder!

Dagens debattörer