ÅSIKT

Vad är så annorlunda med att en hund dödas av varg?

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Sorglig hantering i Jangen och Gräsmark.

Jag är hundägare sedan 45 år och hundälskare. Jag skäms att jag är svensk när jag läser att svenska myndigheter skjuter varg för att den dödat hund. Skjuter vargföräldrar och skjuter valpar. Jag har förlorat två hundar i trafiken under åren och jag förstår inte kopplingen till att en hund förlorad i skogen vid jakt ska rankas högre än mina förluster.

Mina två hundar, den ena dog för mer än 40 år sedan, kommer aldrig att bli accepterade förluster. Jag tänker på henne ofta, men man får lära sig leva med att livet inte alltid blir som man önskat. Det är så livet ser ut i verkligheten, bräckligt och skört.

Att släppa sin hund på jakt, jag har en vorsteh, är en risk, men vargen står för vår framtid. Vi vet ingenting om en viltstam utan rovdjur, jo lite, den blir ojämn, antalet individer kan skifta väldigt och den blir lättare sjuklig.

Skog utan räv är full av sork, men inga fasaner. Skog med rovdjur är fylld av spänning och inte en människans kontrollplats.

Jag förstår inte heller hur hundälskare kan döda hunddjur, hur Svenska Kennelklubben kan ansöka om skyddsjakt på varg, eller hur naturvänner/jägare kan söka kontroll över skogen istället för att respektera den.

Jag förstår heller inte hur tamdjur kan rankas högre än utrotningshotade arter. Jo, jag förstår sorg över en förlorad hund, men med risker följer kostnader. Lever man livet kan man dö.

Alla vi som vill ha rovdjur i skogen, många rovdjur, har lo där jag bor (08) och passerande varg och faktiskt björn en gång. Alla vi, varför hörs inte vi? Varför lyssnar inte svenska myndigheter på oss?

Hela hanteringen av vargfrågan i Jangen och Gräsmark är så kortsiktig och okunnig och sorglig. Vad är det långsiktiga syftet? Vad ska åtgärderna leda till?

Ingrid Lingmark

vorstehägare sedan 1963