ÅSIKT

De måste få kosta!

Karin Lidén & Annika Unt Widell: Prishöjningar på livsmedel och sparkrav på skolorna – ett dråpslag mot elevernas mat

Stina Bergman äter av pyttipannan i matsalen på Hagaskolan i Sundsvall.
DEBATT

Endast ett snabbt agerande från politikerna kan hindra en kvalitetsmässig bottennotering i skolrestaurangerna.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det krävs mer resurser, nu.

Intresseorganisationen Skolmatens vänner och kostchefernas organisation Kost och näring ser med stor oro på de kvalitetsförsämringar i skolmaten som det rapporterats om från många kommuner under den senaste tiden. Försämringarna är ett dråpslag mot skolmaten, då en lunch enligt uträkningar baserade på 2006 års siffror från SCB kostar ynka sex kronor i genomsnitt. Inte mer än ett paket tuggummi.

Skolmåltiderna behöver snabbt få mer resurser för att täcka det senaste årets prishöjningar på livsmedel, drygt 11 procent enligt storköksprisindex.

Den senaste tidens intensiva debatt om stökiga, okoncentrerade och lågpresterande elever har helt saknat skolmatsperspektiv. Vi glömmer effekterna av att barn inte får tillräcklig näring och energi under skoldagen. Hungriga elever är trötta och okoncentrerade, presterar sämre och är mindre kreativa. De får magont och huvudvärk.

Unga går till kiosken eller pizzerian när maten på skolrestaurangen inte håller måttet. Det är olyckligt då redan en femtedel av barnen i dag är överviktiga.

Närmare hälften av kommunerna saknar kostpolitiskt program, det dokument där kvalitetskraven på skolmaten gällande näringsinnehåll, variation, andel ekologiskt och andra viktiga punkter slås fast. Det visar en nyligen genomförd kartläggning av Skolmatens vänner. Med ett kostpolitiskt program undviks försämringar i tider som dessa, eftersom det då krävs ett aktivt politiskt beslut för att försämra skolmaten. Och vilken politiker trycker på ja-knappen för det?

Skolorna kan inte trolla med knäna. Från flera håll vittnas nu om olika så kallade lösningar på de ökade priserna på livsmedel:

Ovan nämnda förändringar i måltiderna innebär försämrat näringsinnehåll. Mindre kött ger bland annat ett minskat intag både av vitamin B12 och järn av den typ som lättast tas upp av kroppen. Plockar man bort mjölken uppnås inte den rekommenderade mängden av en rad olika vitaminer och mineralämnen som till exempel kalcium.

Det är också troligt att transporterna ökar på grund av att den lagade maten i högre utsträckning ska fraktas ut till skolorna när skolornas egna kök tvingas stänga.

Att få välja mellan åtminstone två rätter i sin lunchrestaurang är självklart för många vuxna men blott en dröm för eleverna nu när ekonomin pressas. Redan tidigare hoppade en av tio över skollunchen. Den siffran kommer tyvärr att höjas när valfriheten minskar.

Nyckelpersoner när det gäller skolmaten är kostchefer för kommunala skolmåltider. Yrkesgruppen har samstämmigt under en längre tid efterfrågat tydliga mål för att kunna planera och i nedskärningstider försvara verksamheten. Kostchefer besitter en unik kompetens, de är utbildade i ekonomi, näringslära och personalledning.

Skolmatens vänners kartläggning från december visar att en av sex kommuner saknar kostchef. I dessa kommuner saknas därmed en tjänsteman med kompetens och stridsvilja som åtminstone i några fall lyckas rädda kvaliteten på skolmaten.

Vi anser att det är dags att säga stopp. Skolmåltiderna borde självklart bli bättre, inte sämre! Skolmaten är viktig för att eleverna ska ha en god hälsa, kunna prestera bra och känna trivsel under alla sina skolår.

Ansvariga skolpolitiker, ta ert ansvar och agera snabbt för att barnen inte ska bli lidande! Det behövs mer resurser till skolmåltiderna.

FAKTA

En skollunch kostade sex kronor i genomsnitt 2006. Nu ökar priset på livsmedel. För många skolor är lösningen att spara in på kött och mjölk, med sämre intag av vitaminer, järn och kalcium som följd.

Vi anser att det är dags att säga stopp. Skolmåltiderna borde bli bättre, inte sämre, skriver Annika Unt Widell och Karin Lidén.

ANNIKA UNT WIDELL och KARIN LIDÉN

ARTIKELN HANDLAR OM