ÅSIKT

Alla människors rätt till lika vård

”Att igen och igen orka se sig själv i den andra är en ständig kamp”

Foto: OLA AXMAN
NÅGONSTANS I SVERIGE En kväll i veckan kommer ett 20-tal patienter till Läkare i världen – en internationell humanitär organisation. Hit kommer de som inte har rätt till subventionerad vård och som på grund av rädsla inte vågar uppsöka den offentliga sjukvården.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Allt som finns i dig finns också i mig. Som människor vill vi inte gärna identifiera oss med den som är utlämnad till andras välvilja för sin överlevnad. Men om vi inte kan sätta oss in i andras situation så förlorar vi något av oss själva. Vi filmarbetare arbetar dagligen med att sätta oss in i andra människors situationer, fiktiva liksom verkliga. Att igen och igen orka se sig själv i den andra är en ständig kamp.

Sveriges riksdag har nu klubbat igenom ett lagförslag (2007/08:105) som begränsar asylsökandes rätt till vård. Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som Sverige har ratificerat, har varje människa rätt till hälsovård och trygghet vid sjukdom (artikel 25). Detta står Sverige nu i begrepp att bryta emot. Den nya lagen placerar vårdpersonalen i konflikt med deras yrkesetik. I stället för att behandla människor på bästa möjliga sätt ska de bedöma vårdbehov enligt olika paragrafer för olika grupper av människor.

När asylsökande söker vård blir det upp till den enskilda läkaren att bedöma vilken ”vård som inte kan anstå”. Det är bara att gå till sig själv och ställa sig frågan: Vilka följder anser jag vara okej att leva med? Ett felläkt benbrott, andningssvårigheter, en mindre svulst? Att Sverige sedan bryter mot både World Medical Associations Lissabondeklaration och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är kanske av underordnad betydelse.

Papperslösa och människor som lever gömda har i nuläget överhuvudtaget ingen rätt till vård om de inte kan betala för sig. Undantaget är gömda under 18 år. Migrationsminister Tobias Billström anser att det sänder fel signaler att ge vård till människor som uppehåller sig olagligt i landet. Men dessa människor finns redan här. Att låta bli att behandla dem som människor kommer inte att lösa problemet – såvida man inte anser att dödsfall till följd av obehandlad sjukdom är en lösning.

Billström öppnar för vård för barn till papperslösa, eftersom man ”inte kan straffa barn för föräldrarnas beslut att leva gömda här”. Han pekar samtidigt ut pudelns kärna: Föräldrarna ska i alla fall straffas, och detta genom att inte få vård när de behöver det. Att lyfta in begrepp som straff och skuld går emot själva vårdprincipen. Man får inte vård för att man förtjänar det, man får det för att man behöver det. Vill man ändra på den principen så öppnar man dörren mot många obehagliga frågor om vem som egentligen förtjänar vård.

I och med den nya lagen så lagstadgas en ny syn på vård. Den reducerar människor till vårdkonsumenter, där medborgerlig status bestämmer vilken vård man får. Än värre är situationen för de papperslösa och gömda. Där har det mänskliga ansvaret ersatts med en skyldighet att även i det mest utsatta läget betala för sig. Billström talar om att sända rätt signaler.

De signaler om människovärde som vi sänder till de papperslösa och gömda är också den människosyn vi ger till våra barn. Vill vi vara ett land som försvarar människovärdet så finns inga alternativ: Vi måste lagstadga om alla människors rätt till lika vård. Det handlar om en grundläggande mänsklig rättighet, och sådana ska som bekant inte skifta från landsting till landsting.

Historien har visat oss att tystnad bereder väg för grymma brott. Låt oss inte bli en del av den tystnaden. Låt oss i stället visa att vi aldrig kommer att acceptera att de mänskliga rättigheterna kränks i våra namn.

FAKTA

Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som Sverige har ratificerat, har varje människa rätt till hälsovård och trygghet vid sjukdom. Detta står Sverige nu i begrepp att bryta emot.

Vill vi vara ett land som försvarar människovärdet så finns inga alternativ: Vi måste lagstadga om alla människors rätt till lika vård. Det är en grundläggande mänsklig rättighet, och sådana ska som bekant inte skifta från landsting till landsting, skriver 24 svenska filmare i dag på nationaldagen.

Dagens debattörer

Helen Ahlsson,

producent

Hasse Alfredson,

filmregissör

Roy Andersson,

filmregissör

Peter Birro,

manusförfattare

Kalle Boman,

producent

Jonas Embring,

filmregissör

Mia Engberg,

filmregissör

Josef Fares,

filmregissör

Erik Hemmendorf,

producent

Nanna Houlman,

filmregissör

Anna Hylander,

filmregissör

Stefan Jarl,

filmregissör

Staffan Lamm,

filmregissör

Ella Lemhagen,

filmregissör

Michael Marcimain,

filmregissör

Lukas Moodysson,

filmregissör

Christina Olofson,

filmregissör

Ingela Romare,

filmregissör

Björn Runge,

filmregissör

Tove Torbjörnsson,

filmregissör

Jan Troell,

filmregissör

Andrea Östlund,

filmregissör

Ruben Östlund,

filmregissör

Studenter och lärare

vid Filmhögskolan

ARTIKELN HANDLAR OM