ÅSIKT

Dömd till straffarbete – för vad?

DEBATT

Den 28 augusti publicerade Aftonbladet en insändare av mig, med rubriken ”Fingal Larsson blev oskyldigt dömd”.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Efter att flera personer kontaktat mig per telefon och e-mail, förstår jag att frågan fortfarande är känslig.

Foto: LEIF NYBOM
Fingal Larsson.

Det är därför motiverat att redovisa exakt vad som lades Fingal Larsson till last. Allt utgår ifrån vad Fritjof Enbom, huvudmannen i den så kallade Enbomsligan, ska ha uppgivit i polisförhör och vid rättegången 1952. Det som rör Fingal Larsson framgår av den hemliga domsbilagan nr 8.

Fritjof Enbom påstod att Fingal Larsson 1945 berättat att järnvägstunneln vid Vitvattnet var förberedd för att kunna sprängas. Någon gång under tiden april–maj 1946 har Fingal Larsson enligt Enbom berättat att det finns kamouflerade vägar inom Kalixlinjen, att det finns befästningar vid Sockenträsk och att det pågår befästningsarbeten vid Lillträskklintarna samt att det finns planer på befästningslinjer längs Råne älv. Detta är allt – jag upprepar allt - som Fingal Larsson någonsin beskylldes för.

Fingal Larsson uppgav att han talat med Fritjof Enbom om dessa förhållanden med undantag för planerna på befästningar längs Råne älv, som han sa sig inte alls känna till. De andra uppgifterna hävdade Fingal Larsson var allmänna samtalsämnen på orten.

Försvarsstabens yttrande 1952 innehåller den tänkvärda formuleringen att det är lönlöst att söka hemlighålla sådant som allmänheten kan iaktta med egna ögon. Det som Fingal Larsson enligt Enboms påståenden ska ha talat om, faller med undantag för planerna på befästningar längs Råne älv enligt min mening helt inom ramen för sådant som envar kunde se och som inte var hemligt.

Det anmärkningsvärda är att Fingal Larsson ska ha talat om enbart fyra försvarsobjekt i en bygd med tusentals försvarsobjekt och där snart sagt varje vägkors och kulle hade befästningar. Att lokalbefolkningen talade om var militären höll på att gräva var lika alldagligt som att tala om vädret.

Fingal Larsson sa sig inte känna till några planer på att befästa Råne älv. Detta anser jag är helt riktigt, 1946 fanns inte några sådana planer utarbetade. Detta utesluter inte att det i någon militär stab kan ha funnits sådana utkast eller idéer, men hur skulle Fingal Larsson kunnat få kännedom om dessa?

Han var banarbetare vid Statens Järnvägar och bosatt i Bjurå ca tre mil öster om Boden. Vilken insyn kunde han tänkas ha haft i den militära planeringen på regional nivå?

Rådhusrätten dömde Fingal Larsson till fem års straffarbete, men han frikändes i hovrätten för att sedan i högsta domstolen dömas till två års straffarbete. För vad? Om det som Fingal Larsson talat om var straffbart, kunde på samma grunder sannolikt en majoritet av befolkningen i Norrbottens län kastas i fängelse.

Stellan Bojerud

Överstelöjtnant och fd huvudlärare

i militärhistoria vid Försvarshögskolan