ÅSIKT

Vänstern vill stoppa äldre från att välja vård

Maria Larsson (kd): Vi vill göra oss av med resterna av fattigvården

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (kd).

Idag debatterar Riksdagen propositionen – Lag om valfrihetssystem (LOV) – som utgör grunden för en valfrihetsreform inom äldreomsorgen. I propositionen anger regeringen vilka villkor som gäller för hur kommunen kan lägga ut delar av verksamheten på andra utförare.

I kommuner som tillämpar LOV kommer äldre personer få möjlighet att välja utförare av äldreomsorg. Och den äldre får möjlighet att välja bort omsorg eller vård som inte fungerar väl. Den enskilde ska kunna fortsätta att vara den person man tidigare varit när man får omsorg och vård. Den äldre ska få mer inflytande, delaktighet och självbestämmande, politikerna mindre.

I mötet mellan begränsade kommunala resurser och politiker som alltid tror sig veta bäst uppstår det strukturella förmynderi som drabbar äldre, och deras möjligheter att få bestämma själva. För oppositionen verkar det centrala vara att behålla detta system, eftersom man tänker rösta nej till LOV.

Hela 181 av landets kommuner har ansökt om statliga medel för att förbereda och undersöka möjligheterna att införa valfrihetssystem. Jag noterar att närmare 25 procent av dessa kommunerna är styrda av en vänstermajoritet. Uppenbarligen har oppositionens partikamrater gjort en annan bedömning av vad som gagnar de äldre. Man får förmoda att de befinner sig närmare äldres verklighet än oppositionspartiernas riksdagsledamöter.

Med en större mångfald av aktörer uppstår konkurrens om omsorgstagarna, det ökar lyhördheten för de äldres behov och därmed ökar kvaliteten på omsorgen. Genom valfrihetssystem kan dessutom konkurrensen om medarbetarna bli större. Det stimulerar arbetsgivarna att erbjuda medarbetarna goda villkor och utvecklingsmöjligheter.

Frågan är faktiskt om oppositionen överhuvudtaget vill tillmäta den enskildes val någon väsentlig betydelse. Oppositionen gör det i alla fall tydligt att man inte vill släppa ifrån sig någon del av sina politiska möjligheter att styra verksamheten. Oppositionens alternativ innebär att priskonkurrens i äldreomsorgen sätts före den kvalitetskonkurrens som regeringen vill se.

Oppositionens samlade svar kräver sin analys: Socialdemokraterna säger sig vilja se en utökad valfrihet men avslår ändå propositionen. Miljöpartiet har lånat sig till en flerpartimotion – och frångår därigenom de principer man haft om sträva efter mer valfrihet i välfärden. Vänsterpartiet har i en tidigare partimotion sagt att ”privata vinstintressen ska inte finnas inom äldreomsorgen”. Ändå tillåter man sig att skriva en gemensam reservation i socialutskottets betänkande. Återigen ställs frågan, vad vill oppositionen?

När regeringen tillträdde hösten 2006 hade 11 procent av de som hade hemtjänst denna tjänst utförd i privat eller ideell regi. Motsvarande andel för särskilda boenden var 14 procent. Utvecklingen med alternativa utförare av äldreomsorg har pågått ända sedan början av 1990-talet. Men tidigare regeringar har inte brytt sig om att ta fram passande lagstiftning eller effektiva verktyg för insyn, uppföljning och kontroll.

Riksrevisionen har granskat statens styrning av kvaliteten av privat driven äldreomsorg under åren 2003-2007. Jag välkomnar denna granskning men konstaterar att den i stort begränsats till perioden 2003-2007. Avgörande åtgärder som den nuvarande regeringen har vidtagit berörs ytterst summariskt.

I alla händelser finns det anledning att noga överväga den kritik som Riksrevisionen framför. Min utgångspunkt är att oberoende av om äldreomsorgen ges i privat eller i kommunal regi ska brukaren, dennes anhöriga och personalen alltid kunna känna fullt förtroende. Förtroende för att verksamheten är av god kvalitet – och att den bedrivs i enlighet med gällande regelverk.

Dagens äldreomsorg har sitt ursprung i gamla tiders fattigvård; där behövande skulle bocka, buga och få hjälp på nåder. Rester av detta synsätt lever kvar i hur vi behandlar våra äldre. Dessa rester vill regeringen att svensk äldreomsorg gör sig av med.

Maria Larsson, (kd), äldre- och folkhälsominister

ARTIKELN HANDLAR OM