ÅSIKT

Journalisterna är historielösa

Åke Sintring: Svensk sportjournalistik präglas av tidsprovinsialism

DEBATT

Att utropa Zlatan Ibrahimovic till den främste svenska fotbollsspelaren genom alla tider är förhastat, skriver Åke Sintring och påminner om storheter som Gunnar Nordahl, Gunnar Gren, Nils Liedholm och ”Nacka” Skoglund.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Gunnar Nordahl och Zlatan Ibrahimovic, båda proffs i Italien.

Det kom en gång en ung norrlänning till Milano. Det var 1949. Han hade enrollerats av Milan, skulle bli lagets nye målgörare. Förväntningarna var stora.

Han fick göra sin debut mot lokalkonkurrenten Pro Patria. Det gick dåligt hela första halvlek. Svensken förstod inte spelarnas språk. Spelsystemet var också främmande. Han önskade sig bort från detta äventyr. Varför hade han inte gett efter för sitt hugskott före matchen och huggit sig i benet med en yxa? Då hade han ju fått en förevändning att åka hem.

Det stod 1–0 till Pro Patria i halvtid. I det läget kom ett inlägg från hörnflaggan. Det seglade över centerhalvan i en hög båge. Svensken såg sin chans. Han hade full fart, ”allting stämde, ansatsen, tillslaget, riktningen. Medan bollen ännu befann sig ­ungefär i höfthöjd, vräkte jag på med allt vad jag hade av tyngd, kraft och het vilja att åstadkomma något. Jag tror det blev mitt livs roligaste och värdefullaste mål, en fullträff, som man får högst sällan, knappast någonsin på träning ens.” Citerat ur hans bok ”Guld och gröna planer”.

Gunnar Nordahl, ty det var han, hade presenterat sig för italiensk publik.

Man kan tänka sig vad dagens Sportbladet hade gjort av det målet och den debuten i Italien. Och av Nordahls alla stordåd senare i Italien.

Ty det skulle bli mera.

När Nordahls italienska tid var över, hade han vunnit skytteligan fem gånger. Ett år gjorde han 35 mål på en säsong. 291 matcher hann han med. På dessa dundrade han in bollen 225 gånger! Ja, alla målen var inte kanonträffar, men de flesta var det. Gunnars skyttekonst stod ingen annans efter.

Detta är oerhörda siffror. Italienska ligan var på den här tiden, 50-talet, av mycket hög kvalitet. Sannolikt var det Europas – för att inte säga världens bästa liga.

Samtidigt spelade här några andra svenskar av allra högsta klass: Gunnar Gren, Nils Liedholm (även de i Milan) och ”Nacka” Skoglund (Inter).

Nu har Guldbollen delats ut. Zlatan Ibrahimovic fick den för tredje gången, Därmed anses han tydligen vara den främste svenska fotbollsspelaren genom alla tider. Rubrikerna braskar. Men omdömet är förhastat.

När Guldbollen började delas ut 1946 gick den till Gunnar Gren. Året därefter fick Gunnar Nordahl priset. Då var de ännu amatörer. Nils Liedholm och ”Nacka” Skoglund fick aldrig guldbollen! De hann aldrig få den under sin amatörtid. Ej heller fick Nordahl eller Gren priset en andra, eller tredje, gång. Guldbollen skulle antagligen delas ut bara en gång till samme man.

Dessutom måste bakgrunden vara, att proffsspelare sågs som ett slags paria i dessa sammanhang. Inget pris till dem som spelar för stora pengar nere i Italien! Det rådde ju häftig diskussion så sent som 1958, om proffsen skulle få delta i det svenska VM-laget, väl att märka.

Samma tänkande rådde vid samma tid i Svenska Dagbladets kommitté, som delade ut bragdpriset. Inte fick Ingemar Johansson bragdmedaljen 1959. Och de svenska proffsspelarna i Sydeuropa var heller aldrig på tal.

Det tog för övrigt många år innan Svenska Dagbladets guldmedalj delades ut en andra gång till någon idrottsman. Man hade den regeln i SvD, säkert också i ST/AB, de tidningar som delat ut Guldbollen.

En svensk historiker uttryckte en gång, att vårt sätt att se på människans tidigare historia präglades av ”provinsialism i tiden”. Han menade, att vi obefogat såg oss själva, i vår tid, som överlägsna varelser jämfört med tidigare generationer.

Jag menar, att svensk sportjournalistik präglas just av sådan provinsialism. Det är, har jag fått höra, ”här och nu som gäller”.

Det är en historielöshet som skrämmer.

FAKTA

Dagens debattör

Åke Sintring

67 år

pensionär, Laholm

Åke Sintring