ÅSIKT

Politiker: Efter alla hot – jag slutar

Anders Alkewall: Mardrömmen började när jag föreslog att Vellinge skulle ta emot flyktingbarn

Foto: Foto: ANDREAS HILLERGREN
trakasserad politiker ”Sedan snart ett och ett halvt år tillbaka har jag blivit trakasserad på olika sätt och fått hemskickat diverse hotfulla brev”, skriver Anders Alkewall.
DEBATT

Det är ett slitsamt uppdrag att vara fritidspolitiker. Till en början var det roligt och lärorikt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Men då jag stack ut hakan och föreslog att Vellinge kommun skulle ta emot 2–3 ensamkommande flyktingbarn, började min mardröm med trakasserier och hot. Nu orkar varken jag eller min familj längre.

Jag kommer snarast att göra en polisanmälan med anledning av de trakasserier som jag utsatts för och lämnar på grund av dessa händelser samtliga mina stimulerande politiska uppdrag, skriver Anders Alkewall.

Tillhör du också en av dem som skyller allt elände i samhället på politikerna, dessa så kallade överbetalda och verklighetsfrånvända människor? Då kan jag konstatera att vi är många! Själv tillhörde jag en av dem som retade sig på politiker och politiska beslut samtidigt som jag satte en ära i att aldrig någonsin engagera mig i något politiskt parti. Jag månade om mitt oberoende samtidigt som jag klagade på politikerna och engagerade mig i stället i olika opinionsbildande organ. Efter en tid blev jag kontaktad av en lokal partiföreträdare som ville engagera mig i politiken. Jag tvekade i flera år men gav till sist vika och blev i valet 2006 invald i kommunfullmäktige. Mitt engagemang handlade främst om kritik mot den nedrustning av förskolorna som skedde under 1990-talet då barngrupperna på landets förskolor växte. Men som folkvald behöver man även engagera sig i andra frågor, exempelvis miljö- och byggnadsfrågor, trafikfrågor och sociala frågor.

En fråga som är brännhet i min hemkommun, Vellinge kommun, är frågan om huruvida kommunen ska ta emot flyktingar eller ej. Kommunen har genom åren haft åtskilliga, så kallade argument, för att säga nej till flyktingar och därmed konsekvent nekat ett flyktingmottagande i kommunen. Dock gjorde den moderatledda kommunledningen bort sig våren 2007 när de som svar på min interpellation – huruvida kommunen kunde tänka sig att se över möjligheterna att ta emot 2-3 ensamkommande flyktingbarn – i vanlig ordning svarade nej utan att blinka.

Kanske var de rädda att någon enskild kommuninvånare skulle svara ja på deras förfrågan eller att de skulle tappa röster vid nästa kommunalval men argument för sitt nekande hade kommunen definitivt inte. Vellinge kommun är också speciell såtillvida att vid varje kommunalval röstar ett par tusen socialdemokrater på moderaterna och det är ingen vågad gissning att påstå att detta beror på moderaternas strikta flyktingpolitik.

Det är ett slitsamt uppdrag att vara fritidspolitiker då man har mängder med handlingar att sätta sig in i samtidigt som man arbetar i princip gratis för sitt engagemang. I de flesta fall får man betala det mesta själv så saldot slutar ofta på minus om man inte är heltidspolitiker. Personligen har jag engagerat mig för att det till en början var roligt och lärorikt och då blev det en stimulerande fritidsaktivitet.

Men på grund av att jag stack ut hakan i flyktingfrågan, även om det endast handlade om att se över möjligheterna att ta emot 2-3 ensamkommande flyktingbarn, så har mitt engagemang förvandlats till en mardröm. Sedan snart ett och ett halvt år tillbaka har jag blivit trakasserad på olika sätt och fått hemskickat diverse hotfulla brev samt även bilder på bränder i kommunen (Falsterbo strandbad och vårdcentralen/gymnasieskolan) som enligt avsändaren givetvis är flyktingarnas fel. Andra mycket otrevliga incidenter har också inträffat.

I början berättade jag så lite som möjligt för min familj men det har efterhand blivit alltmer ohållbart att hålla allting hemligt. Stödet från min familj för att jag ska kunna fortsätta mina politiska uppdrag är av förklarliga skäl nu näst intill obefintligt. Det kan jag inte heller begära eftersom såväl jag som övriga familjen har påverkats negativt av dessa händelser.

När man som fritidspolitiker, dessutom i opposition, ständigt blir trakasserad, då är det inte roligt längre. Även om småbarnsföräldrarna är klart underrepresenterade i politiken behövs jag bättre utanför politiken. De politiska partierna har här en stor och viktig uppgift att aktivt arbeta med frågor som rör hotet mot demokratin. Personligen har jag fått viss uppbackning och stöd från mitt parti men beredskapen för att hantera dessa frågor är otillräcklig.

Jag kommer snarast att göra en polisanmälan med anledning av de trakasserier som jag utsatts för och lämnar på grund av dessa händelser samtliga mina stimulerande politiska uppdrag.

FAKTA

Dagens debattör

Anders Alkewall

41 år, ekonom, Vellinge,

ledamot i kommunfullmäktige (kd)

Anders Alkewall