ÅSIKT

Musikindustrins lobby lyckades

Magnus Andersson, CUF, om Ipred-lagen

DEBATT

Musikindustrins lobby har på ett imponerande sätt lyckats få politiker att lyssna till deras klagosång. Trots ihärdiga svar från unga skapare som överlever tack vare fildelningen har industrin och de artister som sedan länge slutat skapa fått politikerna på sin sida.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Magnus Andersson, förbundsordförande Centerns Ungdomsförbund.

Igår beslutade sig alliansen för att lägga fram Ipred lagen. Den lag som ger industrin möjligheter som Al Capone i Gudfadern skulle fira med champagne. Möjligheten att få ut identiteter på en person som fildelat, för att sedan kunna pressa ut denne. Ett särintresse, musikindustrin, ges större möjligheter än polisen i detta avseende. Det kan knappast vara tanken med rätttsstaten.

Beatrice Ask har nu lovat att ersättningen endast ska motsvara den faktiska skadan, inte mer. Det kan säkert låta betryggande för de ungdomar och föräldrar som hört oss kritiker jämfört med Danmark där en motsvarande lagstiftning har inneburit att femtonåringar får krav på miljonbelopp för sin nedladdning. För vad gör du då? Ska du våga gå upp mot en mäktig industri som har alla toppjurister i världen på sin sida och då riskera få betala rättegångskostnader också, eller väljer du snällt att betala?

Så visst känns det lite bättre efter det om att ersättningen inte ska bli större än den faktiska skadan. Men i själva verket är det bara en manöver för att lura oss kritiker. Redan förbereds EU-direktivet Ipred2. För Ipred lagen har än så länge handlat om den civilrättsliga delen, den där en person (läs mäktig industri) stämmer en annan person för att få skadestånd. Ipred2 handlar om de straffrättsliga följderna för den som fildelar.

I det direktiv som nu diskuteras i EU kräver man att maxstraffen minst ska vara fyra års fängelse och hundra tusen, i särskilda fall minst tre hundra tusen, euro. Tre miljoner kronor.

Det här direktivet är dåligt genomarbetat. Bland annat har syftet med direktivet förklarats långt efter förslaget i övrigt var färdigt. Dessutom har det ursprungliga syftet, att stoppa varumärkesintrång och kommersiell fildelning, breddats kommersiell fildelning är nu borttaget ur direktivet vilket skapar oändliga möjligheter att kräva ungdomar på enorma skadestånd och sedan få dem fängslade.

Alliansen har gjort sitt bästa för att förlora röster bland ungdomar. Tyvärr fortsätter trenden. Medan advokatsamfundet i England och Wales starkt kritiserar denna lagstiftning och Nederländska parlamentet skriver brev till EU och mycket riktigt konstaterar att straffskalor i respektive land inte är något som EU borde lägga sig i, så sitter vår regering tyst.

Centerpartiet har i valrörelsen profilerat sig som det mest frihetliga partiet när det gäller nätkultur, genom förslag om att legalisera nedladdning och mot övervakningslagar vann partiet stort förtroende i valrörelsen.

Det är dags att rädda det anseendet nu och vara det parti som står upp. Fäll Ipred1, genom att låta enskilda riksdagsledamöter rösta enligt övertygelse, precis som gjordes för två veckor sedan i omröstningen om Lissabonsfördraget, och var det parti som ställer kravet på EU att dra tillbaka Ipred2 direktivet om enskilda länders straffskalor för fildelning.

Unga människor blir mer och mer individualistiska och vill ta stort ansvar för sitt eget liv. Fler unga än tidigare vill starta och driva företag och delar den frihetliga synen på globalisering och fri rörlighet över gränser. Centerpartiets frihetliga värderingar är de som vinner när jag är ute på skolor runtom i Sverige.

Be mig inte försvara ett parti som vill ha fyra års fängelsestraff för de ungdomar som provar sina favoritartisters låtar. Det kan jag inte göra.

Magnus Andersson, Förbundsordförande Centerpartiets Ungdomsförbund