ÅSIKT

Näringslivet fixar allt – utom kvinnor

Schultz & Wagner: Direktörerna vill helt enkelt inte dela med sig av makten

Foto: Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
TRÖGT PÅ TOPPEN Antalet kvinnor i bolagstopparna har inte ökat nämnvärt på 10 år, visar Veckans Affärers granskning.
DEBATT

För elfte året i rad mäter Veckans Affärer jämställdhetsutvecklingen i näringslivstoppen. I stort sett inget har hänt, trots att kostnaden för ojämlikheten för de största bolagen är mellan sex och tolv miljarder kronor.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Och nu spår åtta av tio kvinnor i chefsposition att finanskrisen kommer att slå mot jämställdhetsarbetet, skriver Pontus Schultz och Camilla Wagner.

Vi summerar ännu ett år när absolut inget har hänt på jämställdhetsfronten i näringslivstoppen.

Vet ni vad vi tror? Att direktörer och ägare faktiskt inte vill.

Säg åt näringslivets (manliga) direktörer vad de ska göra och de gör det i ett nafs.

Tio procents besparingsprogram över hela linjen?

Inga problem!

Stäng en fabrik i Baltikum?

Fixat!

Personalnedskäringar, omstöpningar och tuffa förhandlingar med facket?

Klart innan styrelsen hinner säga ”kvartalsbokslut”!

Men med kvinnorepresentationen i ledning och styrelse är det är det en annan sak. Att sätta mål verkar vara totalt omöjligt. Under hela 2000-talet har man fört en hård kamp mot politikens hot om lagstadgad kvotering. När koden för bolagsstyrning skrevs om senast undvek man nogsamt exakta siffror för hur stor kvinnorepresentation bolag bör ha i sina styrelser.

Veckans Affärer har i elva år listat Näringslivets 125 mäktigaste kvinnor. Vi har gjort det inte primärt för att det är en rättvise- och demokratifråga, utan för att det är en affärskritisk fråga för bolagen. All logik och all forskning pekar på att det är lönsamt med mångfald. Det finns tre enkla skäl till det.

För det första att kvinnor i ledningen ger större förmåga att förstå hela marknaden.

För det andra att kvinnor i ledningen är en förebild för att rekrytera andra kvinnor. När jakten på talang blir en strategisk faktor är det bättre att kunna välja bland 100 procent av talangbasen.

För det tredje: Större mångfald och fler perspektiv ger större resiliens, större sannolikhet att kunna möta och kanske rentav förebygga förändrade förutsättningar, nya hot och snabbt exploderande kriser.

Inte minst i skenet av finanskrisen, skapat av ett vildsint risktagande och alldeles för få nej-sägare, finns det anledning att fundera över just affärsnyttan i att ha en mångfald av perspektiv och erfarenheter i ledningen för bolagen.

1999, när Veckans Affärer började vår granskning hade vi två kvinnliga börs-vd:ar. Sedan dess har det pendlat mellan 3 och 7. Dagsnoteringen är 5. Av 275 bolag, det vill säga 1,8 procent. Antalet styrelseordföranden har inte heller gjort några dramatiska lyft. I styrelserna såg vi lyftet från 4 procent 18 procent under kvoteringshotsåren på 2000-talet. Nu ligger siffran blickstilla där. En kvinna ut, en kvinna in.

84 procent av kvinnorna på VA:s lista tror att finanskrisen kommer att slå mot jämställdheten.

Den här inställningen kostar bolagen mellan 6 och 12 miljarder bara i ökade rekryteringskostnader, när kvinnor successivt försvinner från bolagen, i takt med att manliga kollegor springer om dem i karriären.

Att prissätta enfalden i våra finaste och största bolag är förstås extremt svårt. Den finska EVA-studien, hävdade att man kunde se en tio-procentig skillnad i lönsamhet mellan bolag med kvinnor i ledningen och de som inte hade det. Det är i så fall enorma summor varje år som ägarna förlorar. Den risken är man tydligen villig att ta.

I dag kan du köpa etik- och miljöfonder som aktivt väljer bolag med hållbar och långsiktig affärsidé och som väljer bort ägande som inte lever upp till kraven. Men de som tror att jämställdhet är lönsamt och vill investera därefter, är hänvisade till jämställdhetsfonder som i praktiken är indexfonder, där man i stället försöker påverka styrelserna att ta in fler kvinnor.

Bollen ligger hos politikerna.

Socialdemokraterna upprepar kraven på kvotering och också Alliansen håller på att omvärdera sin inställning. Förutom kvotering kan staten sätta press på bolagen på en rad andra sätt. Med krav på offentliga redovisningar, med jämställdhetskrav i offentliga upphandlingar och inte minst med hög uppmärksamhet på frågan.

Men viktigast av allt – i dag är det i allt större utsträckning ett större problem för bolagen än för kvinnorna. Som kvinna i karriären handlar det om att välja rätt bolag och välja bort de som inte släpper fram kvinnor. Varför ödsla år på en karriär som är dömd att sluta i glastaket?

FAKTA

Dagens debattörer

Pontus Schultz

36 år, Stockholm

Chefredaktör Veckans Affärer

Camilla Wagner

41 år, Stockholm

redaktör, VA Kvinna

Pontus Schultz, Camilla Wagner

ARTIKELN HANDLAR OM