ÅSIKT

Experter tiger om mobilstrålning

Mona Nilsson: Ingen vågar nämna kopplingen till de allt vanligare sömnproblemen

DEBATT

Studie på studie har visat samma sak: hjärnan stressas av mobilstrålning, sömnhormonet minskar och människor som exponeras mycket för strålningen har ofta svårt att sova.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Trots detta hävdar myndigheterna och deras experter att inga negativa effekter visats, skriver Mona Nilsson.

Foto: Börje Thuresson

Sverige lider av en sömnproblemsepidemi. Drygt hälften av svenskarna har problem med sömnen enligt ny forskning. Statistiska Centralbyråns, SCB, statistik visar att problemen ökat kraftigt, framförallt bland yngre kvinnor sedan slutet av 90-talet. Apoteket redovisar också en alarmerande ökning av lugnande medel och sömn­medel som ges till barn. I åldrarna 10–19 år har förskrivningen tredubblats enbart mellan 2002 och 2007. Långvariga sömnproblem är i sin tur en risk för allvarliga sjukdomar.

Vad är det som hänt? När sömnexperter uttalar sig talas om de ökande kraven i samhället och annat som inte håller. Men det finns en faktor, som aldrig nämns, men som ökat lika dramatiskt som sömnproblemen under de senaste tio åren. Faktorn har dessutom i upprepad forskning samt visats störa sömnen: strålningen från mobiltelefonin. Men ingen nämner denna heta potatis. Inte ens de experter som själva visat att strålningen stör sömnen.

1997–1998, samma år som de yngre kvinnorna började få allt mer sömnproblem, byggdes GSM 1800 ut. Utbyggnaden innebar en kraftig ökning av strålningen i hemmen och på arbetsplatserna. Därefter har andra trådlösa system ökat svenskarnas exponering för strålningen (3G, Rakel, Wimax, WiFi). Under samma period har det blivit allt billigare att tala i mobiltelefon, vilket lett till att allt fler talar allt mer i mobilen. Till detta ska läggas strålningen från allt fler sladdlösa hemmatelefoner. Örjan Hallberg, tidigare miljö- samt kvalitetschef inom Ericsson, visar att den dramatiska ökningen av antalet mobilsamtal ökar samtidigt med sömnmedelsökningen till barnen.

2003 skrev den franske forskaren Roger Santini att ”alla som exponerat sovande människor för signaler som är identiska med dem från mobiltelefoni visar påverkan på sömnen. De som bor i närheten av mobilmaster får alltså finna sig i att deras hjärnaktivitet förändras utan deras samtycke”. Studie på studie har visat samma sak: hjärnan stressas av strålningen, sömnhormonet minskar och människor som exponeras mycket för strålningen har ofta svårt att sova. Men trots detta hävdar myndigheterna och deras experter att inga effekter visats. Exempelvis sa Lena Hillert, expert åt regeringen och myndigheterna, att hon ”inte har några indikationer på några effekter” i SVT nyligen. Men hon hade själv ett år tidigare visat att sömnen störs efter exponering för mobiltelefoner.

Sömnexperten Torbjörn Åkerstedt, intervjuas titt som tätt i medier om de ökande sömnproblemen. Men han nämner aldrig strålningen, trots att han deltog i Hillerts mobilstudie. Han visade dessutom i en annan studie redan för tio år sedan att sömnen störs av elektromagnetiska fält. Beror tystnaden på att mobilstudien finansierades av Ericsson med flera, och att varje erkännande om hälso­effekter av den av Ericsson med flera producerade strålningen får citat ”så omfattande ekonomiska konsekvenser att ingen vågar räkna på dem”?

Vad värre är: Hillert innehar tillsammans med Anders Ahlbom och Maria Feychting ensamrätt på att vara experter på risker med strålningen för myndigheter och regering, trots jäv. Anders Ahlbom har exempelvis satt det gränsvärde som han som expert ska utvärdera riskerna av. I sina expertrapporter avfärdar han riskerna, trots att han själv visat ökad risk för hjärntumörer.

Andra forskare och experter, svenska som internationella, varnar allt intensivare för allvarliga hälsorisker. Men deras råd vill regeringen och myndigheterna inte lyssna på. Ofta har katastrofer, som kunde förhindrats, ändå inträffat på grund av att varningssignaler ignorerats eller dolts. Det har sedan lett till kraftig kritik. Ett exempel är tsunamikatastrofen. Nu ignoreras varningssignaler om risker för en hel befolkning.

FAKTA

Dagens debattör

Mona Nilsson

50 år

Frilansskribent, Stockholm

Mona Nilsson

ARTIKELN HANDLAR OM