ÅSIKT

En kyrka för alla?

Patrik Lindenfors: Varför inte också välkomna muslimer – kyrktorn lämpar sig väl för böneutrop

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

I dag på Kristi Himmelfärd firar vi att en gud som blev människa flög upp till himlen. Detta efter att ha kommit ner till jorden för att låta sig dödas för att kunna förlåta oss. Det här är en märklig berättelse som inte blir bättre av att vissa säger att man bör förstå den symboliskt. En symbol för vad? Godtrogenhet?

Eftersom jag inte tror på sådana här historier och aktivt förnekar kristendomen ställde jag för en tid sedan frågan till Svenska kyrkan om de inte borde utesluta mig (jag blev medlem vid födseln utan att bli tillfrågad).

Gensvaret på artikeln var överväldigande.

Många, icke-troende likväl som troende (fl era präster) har gett mig medhåll via e-post, bloggar och brev. Kyrkans vaghet berör.

En del vill dock både ha kvar kakan och äta den. Din ateistiska övertygelse är välkommen, skriver två präster i Aftonbladet. I en kommentar i den kristna tidningen Dagen säger biskopen i Karlstad att Svenska kyrkan aldrig kommer att kasta ut någon medlem oavsett vilken tro personen har.

De här svaren förbluffar. Tänk er om en medlem i socialdemokraterna torgförde rasistiska åsikter, eller om en moderat förespråkade proletariatets diktatur. Politiska partier välkomnar också alla, men bara om man delar partiets grundläggande värderingar.

Har inte kyrkan sådana?

Är kyrkan för alla oavsett vilken tro personen har så finns det i och för sig inget innehåll som kan gå på tvärs mot mina principer (förutom principlösheten i sig). Men stämmer det verkligen? Låt oss granska konsekvenserna av det här påståendet.

En kyrka för alla kan förstås inte ha någon särskild förkunnelse, då skulle den ju inte vara för alla utan för alla med samma tro. För att verkligen vara för alla måste kyrkan vara neutral.

Det skulle i ett slag kunna lösa de svenska muslimernas hemlöshet.

Mitt i varje by i Sverige övertalade kyrkan under sin makts dagar byfolket att bygga gigantiska hus för att underlätta för prästerna att upprätta telepatisk kontakt med det utomvärldsliga väsen de kallar Gud.

Välkomnar kyrkan alla oavsett tro finns väl inget hinder för muslimerna att också få hålla till i kyrkan? Kyrktorn lämpar sig utmärkt väl för böneutrop.

Är Jesus i vägen vid fredagsbönen kan man kanske hänga för ett skynke eller plocka ner honom. Kan ni tänka er en mer välkomnande gest gentemot nyinfl yttade muslimer?

Och varför sätta gränsen vid muslimer?

Hinduer kan väl få ställa in några gudabilder i ett hörn? I en del hinduiska tolkningar är Jesus gudomlig så man kanske kan samsas om krucifixet? Om man tycker det är viktigt att bevara kulturarvet så är det nog bra med en avdelning för asagudarna också.

Kyrkolokaler lämpar sig för övrigt väl för skolavslutningar och andra sammankomster. Och egentligen är inte själva byggnaden problemet.

Däremot kan religiösa symboler och präster kännas malplacerade i fi randet. Men spelar tron ingen roll kan man ju anpassa sig efter tillfälle. Tänk om möjligheten fanns att få bjuda till halloweenkalas i en gammal kyrka.

Behövs det förresten så många präster? De märks mest då de flockas runt skakade offer för katastrofer och olyckor. De menar förmodligen väl, men nog skulle väl välutbildade krishanterare vara lämpligare? De kan ge verklig vägledning ut ur kriser utan att locka med fagra löften om ett liv efter detta, något som prästerna rimligtvis inte har en aning om eftersom de själva aldrig dött.

I en krissituation är man förstås tacksam gentemot vilken människa som helst som ger stöd. Men de som i svåra stunder ger falsk tröst är falska vänner.

En bantning av den kyrkliga organisationen skulle kunna frigöra enorma ekonomiska resurser. Då skulle man kunna satsa pengarna på att lindra lidandet i världen i stället. Kyrkan avsätter mindre än 10 procent till humanitär verksamhet. Skulle Rädda barnen eller Röda korset allokera så liten andel skulle de bli uthängda i medierna på nolltid; de avsätter över 80 procent direkt till verksamheten.

Varför driva religiös verksamhet av ett specifikt slag om man ändå accepterar medlemmar oavsett vilken tro personen har? Det där med en kyrka för alla låter först kanske inte så dumt, men är man inte beredd att ta konsekvenserna är det bara tomma ord.

Patrik Lindenfors, 45 år, Stockholm, forskare i evolutionsbiologi vid Stockholms universitet och författare till den nyutkomna barn- och ungdomsboken ”Gud finns nog inte”.