ÅSIKT

Läsarnas svar på ”Psykvård? Ja – om du kan betala”

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Min dotter fick aldrig rätt behandling

Psykvården fungerar inte alls. Min dotter, som tyvärr dog för 2 månader sedan, blev aldrig riktigt behandlad. Hon blev 32 år. Hon fick aldrig adekvat behandling fast hon varit sjuk (manodepressiv) i 12 år.

Läkarna gav henne det ena preparatet fullt av biverkningar efter det andra. När hon frågade vilka biverkningar det nya preparatet hade svarade läkaren ”bara de vanliga barnsjukdomarna”.

ETC (elchockbehandling – framkallande av epileptiska anfall) var läkarnas alternativ, en metod som borde förbjudas.

Både patient och anhöriga känner sig maktlösa. Psykisk ohälsa vid unga år borde absolut tas på allvar. Min dotter dog och jag känner att ingen tog henne på allvar inom psykvården.

Ska 20-åriga barn behöva ta tunga mediciner, finns det inget annat alternativ?

Ewa Lundqvist

Privat vård var enda utvägen för mig

Jag tror inte att jag hade varit vid liv i dag om jag hade fortsatt förlita mig på landstingets ”vård”.

Jag har den ekonomiska möjligheten att vända mig till privata alternativ, och jag känner starkt med alla som inte har det.

Jag fick min första panikångestattack för åtta år sedan och utvecklade sedan ångestsyndrom, tvångstankar och blev allt mer isolerad. Under min sjukskrivning fick jag träffa sju olika läkare på psyket. Att följa upp, hålla kontakten eller sätta in en behandling var helt omöjligt.

Efter nästan fyra års sjukskrivning fick jag till sist en träff på Försäkringskassan, och det enda de kunde föreslå var förtidspensionering.

Då friskskrev jag mig själv. Jag hittade en privat psykiatriker och har med hans hjälp kunnat inleda en medicinering. Ett besök kostar 1 200 kr, och vi träffas varannan månad. Det är tragiskt att jag bara genom att betala privat kan få möjligheten till en fungerande kontakt med en läkare.

I dag går jag dessutom i privat EMDR-terapi (Eye movement desensitization and reprocessing), men besöken kostar 1 000 kr/vecka.

Jag är stolt över att berätta att jag i dag kunde gå och handla själv på Hemköp för första gången på fyra år.

Sara, 34, Västernorrland

Psykologhjälp kan jag drömma om

Har som medelålders tappat ”luften” och orken av arbetslöshet och skilsmässa. Har gått i landstingets vuxenpsyk och fått mediciner som förändrat min personlighet till det sämre.

Nu har jag efter drygt ett år fått chansen, genom tips av andra ”sjuka”, att prova kognitiv behandling. Jag hoppas att den ska hjälpa mig att komma tillbaka till livet och kanske arbetslivet igen!

Psykologhjälp kan man väl bara drömma om för det finns ju inga i mitt upptagningsområde och det finns knappt någon psykiatridoktor heller!

Har träffat en i fem minuter för flera månader sedan!

Peter Lidman

Frivillighet i vården fungerar inte

Psykvården kan inte vara frivillig så som den är i dag. Alla behöver inte spärras in, men alla behöver vård, oavsett om de själva inser det eller inte, och den ska ges på rätt sätt, upprättad i varje enskilt fall för varje enskild människa. Vården ska bestå i medicinering, terapi, hjälp med ekonomi och bostad och eventuellt arbete och därefter uppföljning, uppföljning, uppföljning.

De anhöriga ska erbjudas hjälp och stöd och de ska också få vara delaktiga i planeringen av den sjukes vård eftersom hela familjen drabbas då en anhörig blir svårt psykiskt sjuk.

Annie Krauklis, anhörig

ARTIKELN HANDLAR OM