ÅSIKT

Facket sover med fienden

Anders Örtenblad: Vi behöver en ny arbetstagarrörelse

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Ulf Höjer
Medlemmarna och facket har inte alltid samma intressen. Här en bild från den vilda strejken bland Stockholms soparbetare i februari.
DEBATT

Kanske har den svenska arbetarrörelsen spelat ut sin roll. Det beror i så fall knappast på att den inte behövs. Orsaken är snarare att de som representerar rörelsen själva inte lever upp till de ideal om rättvisa som de säger sig kämpa för. Fackpamparnas fantasilöner och givmildhet gentemot chefer de anställer talar sitt tydliga språk. Avtal om lönesänkningar för medlemmarna förvärrar givetvis saken ytterligare.

Det är emellertid inte bara de klassiska arbetarfacken som sover med fienden. Från min egen bransch, högskolevärlden, kan rapporteras om fackliga representanter som själva säger att de står med ena benet på arbetsgivarsidan (jo, det är faktiskt sant). Verksamheten sätts i första rummet i stället för arbetstagarna. Andra ombud vill inte eller vågar inte ta strid för enskilda medlemmar i nöd, av rädsla för att själva råka illa ut. De som ändå protesterar tystas snabbt med hjälp av listigt utformade tillfälligheter, såsom uteblivna löneförhöjningar.

Ser det så ut i statliga organisationer, där meddelarfrihet råder, ser det knappast särskilt mycket bättre ut i andra delar av samhället. Våra arbetsplatser blir i denna bemärkelse allt tystare.

Vi kan inte längre hoppas på att arbetarrörelsen ska rycka upp sig, ty det är den för gammal och klumpig för. Vi kan heller inte lita till att de enskilda individer som fått arbetstagarnas förtroende men som verkar ha bytt sida ska ta sitt förnuft till fånga. Det är inte bara individerna som saknar civilkurage, det sitter också i de fackliga organisationernas väggar.

Givetvis kan inte facken lastas för allt ont, men arbetstagarna måste åtminstone kunna lita på att deras ombud verkligen företräder dem och inte arbetsgivaren. För att kunna vända trenden och skapa ett öppnare klimat på våra arbetsplatser behöver vi en ny arbetstagarrörelse. Kampen mot rävspel och maffiametoder bör kunna engagera alla typer av arbetstagare – industriarbetare såväl som servicearbetare och kunskapsarbetare.

Kännetecknande för den nya arbetstagarrörelsen skulle vara hederlighet och civilkurage. En facklig rörelse av gammalt hederligt snitt, där samhörigheten övervinner rädslan för repressalier från arbetsgivarhåll. En rörelse som handlar i enlighet med sina värderingar, står upp för idealen och som vågar strejka även under sosseregering.

Anders Örtenblad, Fil. Dr. i företagsekonomi, Universitetslärare