ÅSIKT

BUP vill inte kännas vid sina misstag

Gellert Tamas om oviljan att kännas vid de apatiska flyktingbarnen

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Gellert Tamas

"En stor skam"

Med de orden sammanfattade Mona Sahlin den socialdemokratiska regeringens politik gentemot de apatiska barnen, som delvis baserades på ”spekulationer” att barnen var ”manipulerade och förgiftade av sina föräldrar”.

Men dessa ”spekulationer” hade knappast varit möjliga om de inte fått understöd av och legitimitet från ett antal läkare, psykologer och psykiatriker:

”Det här är uppenbarligen barn som på något sätt inte är så här dåliga som de utger sig för att vara…en del barn äter i smyg på nätterna. Sådana saker har vi sett hos en del barn.” Detta påstod exempelvis Peter Engelsöy, biträdande verksamhetschef på BUP i Stockholm, i en intervju i Uppdrag Granskning, ett budskap som han även framförde vid den experthearing som riksdagens socialförsäkringsutskott anordnade den 17 februari 2005.

Och de närvarande riksdagsledamöterna tog vittnesmålet på stort allvar: »Vi vill inte hamna i ett läge där effekten blir att fler barn pressas in i den här situationen«, kommenterade den socialdemokratiske utskottsordföranden Tomas Eneroth, varpå hans parti, tillsammans med moderaterna, röstade nej till förslaget att låta ett drygt hundratal apatiska barn stanna i Sverige.

När jag senare intervjuade Engelsöy visade det sig att varken han, eller någon annan för den delen, hade sett några smygätande apatiska barn. Uttalandet baserades på att ”mat var borta ur ett kylskåp”. Det var allt som behövdes för att den biträdande verksamhetschefen vid BUP i Stockholm skulle peka ut svårt sjuka barn som beräknande simulanter.

Samtliga dessa uppgifter avfärdas nu av Engelsöy (AB 091015) som hävdar att han i själva verket aldrig talat om vare sig manipulation eller simulering. ”Sanningen är att jag aldrig tagit dessa ord i min mun” (AB 091015) Det är ett minst sagt anmärkningsvärt påstående eftersom samtliga återgivna uppgifter finns väl belagda i inspelade intervjuer och det hela blir närmast bisarrt när Engelsöy samtidigt bekräftar att han - trots allt – berättade om smygätande barn vid riksdagens experthearing, dock med tillägget; ”så här i efterhand hade det kanske varit bättre att hålla tyst om detta”.

Den övriga ledningen inom BUP i Stockholm tog varken avstånd från eller framförde någon kritik mot sin chefskollegas påståenden. Och attityden är densamma idag. Divisionschefen Olav Bengtsson och verksamhetschefen Sten Lundqvist har i flera artiklar försökt misstänkliggöra varje form av kritik; jag påstås bland annat ”manipulera” läsarna samt fara med ”osanning”. Men deras allvarliga beskyllningar bygger på – ingenting. Något de själva erkänner (AB 091020) De medger att det 2005, precis som jag skrev i boken ”De apatiska”, inte fanns några ”vetenskapliga studier” om öppenvård av apatiska barn och de tillstår, tvärt emot vad de tidigare sagt, att jag redogjort för de ”positiva effekterna” av den vårdkedja som ansvarat för de apatiska barnen i Stockholm.

BUP-ledningens ovilja att över huvud taget diskutera sakfrågan – hur deras roll i ryktesspridningen har påverkat synen på de apatiska barnen – visar tydligt behovet av en oberoende granskning. Ord står mot ord i flera viktiga frågor. Barnläkaren Göran Bodegård hävdar exempelvis att ledningen för BUP i Stockholm, i nära samarbete med Migrationsverket, ”pressade” honom att ta större hänsyn till myndighetens krav på snabba avvisningar än till medicinska aspekter, vilket resulterade i en politisering – tvärt emot vårdens grundläggande etiska förhållningssätt - av vårdinsatserna. Ledningen replikerar kort att påståendet ”saknar all grund”.

Dagens socialdemokratiska ledning har tillstått att den rykteskarusell de bidrog till om de apatiska barnen - och den politik den ledde till - var skamfull. Ledningen för BUP i Stockholm, vars företrädare gav ammunition till dessa rykten, anser det inte ens värt att diskutera frågan. Det bidrar knappast till att förtroendet för ledningen inom BUP i Stockholm ökar.

FAKTA

Gellert Tamas, född 1963.

Bakgrund:

Som journalist, bland annat på DN, tidningen Ordfront, SVT_s ”Uppdrag granskning” och TV4:as ”Kalla fakta”.

För boken ”Lasermannen” (Ordfront 2002) belönades han med priset Guldspaden, som utdelas av Föreningen Grävande Journalister.

I en reportageserie har Aftonbladet följt upp hur det gått för de apatiska flyktingbarn som utvisades från Sverige för ungefär fem år sedan. Problemet har inte försvunnit. Ett 30-tal barn runt om i landet har gått in i apatiska tillstånd i väntan på uppehållstillstånd.

Gellert Tamas