ÅSIKT

Byråkratin ger en dålig skola

Debattören: Vi hinner inte jobba för alla möten

Foto: KATRIN JAKOBSEN
All byråkrati gör att lärare och kuratorer inte får tid till att göra det jobb som de är utbildade för, skriver debattören.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dag nås vi av chockbeskedet att skatten måste höjas 13 kronor inom de närmaste åren för att välfärden ska räddas. Allt enligt en arbetsgrupp inom SKL, Sveriges kommuner och landsting. Innan man tar till sådana drastiska metoder vill jag att välfärden ska skärskådas in i minsta detalj och krona.

Under de 35 år jag varit yrkesverksam inom offentlig sektor har byråkratin ökat med det flerdubbla utan att verksamheten på något sätt har effektiviserats eller förbättrats. Mina första år i skolan ägnade sig lärarna huvudsakligen åt undervisning och vi i elevvården åt elevvård, det vill säga träffa hjälpsökande elever och föräldrar.

Sedan dess har en byråkratisk överbyggnad byggts upp och denna överbyggnad kräver arbete av oss alla. Det är möten, det är dokument, det är planer och utvärderingar i en aldrig sinande ström, jätten är omättlig. Vad det blir av alla dessa möten och protokoll och dokument är det ingen som vet, de går liksom upp i rök innan bläcket torkat på de nya alster vi matas med. Min arbetstid som kurator äts alltmer upp av sammanträden och det finns ett outtalat krav från högre ort om att möten går före arbetet i verksamheten.

Senaste draget i byråkratiseringshysterin är att införa 40-timmars vecka för lärare utan att öka undervisningstiden. Vad jag vet är situationen lika i alla offentliga verksamheter – den del av arbetstiden läkarna har tid att träffa patienter, terapeuter har tid för samtal och lärare har tid i elevgrupper minskar stadigt.

Det finns en övertro på vad skrivna planer, omorganiseringar och sammanträden kan göra för välfärden.

Om alla vi som arbetar i offentlig sektor fick arbeta med det vi är utbildade för och utföra våra tjänster för kommuninvånarna skulle den planerade skatteökningen inte behövas. Närmare hälften av vår arbetstid skulle frigöras för den service som vi i skattefinansierad verksamhet är till för.

När ska någon våga ta tag i denna fråga? Det är naturligtvis karriärer som står på spel, byråkrattjänster som måste dras in och chefstjänster som måste minska i antal, men det skulle frigöra den nödvändiga tiden och pengarna till den välfärd vi alla värnar så högt om. Någon skatteökning skulle inte behövas och våra kommuninvånare skulle få en bättre service direkt.

Varför törs ingen ta i denna heta fråga? Jag kastar handsken och den som tar upp den får min röst i nästa val. Och säkerligen inte bara min.

Kerstin Bengtsson-Norén

Skolkurator

ARTIKELN HANDLAR OM