ÅSIKT

Låt mig gå vidare efter misshandeln

Debattören: Väntan på rättegång omänskligt lång

Foto: PRIVAT
Kristin Rydberg utsattes för en misshandel i augusti i fjol. Väntan på rättegången visade sig vara näsan lika jobbig som själva övergreppet.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Före 1 augusti förra året var jag oslagbar. Sen hände det ofattbara, jag blev misshandlad och därmed ett brottsoffer. Tiden efter övergreppet har präglats av sorg och frustration, inte minst på grund av trögheten i rättsapparaten.

Det finns en vårdgaranti som ska garantera sjukvård inom 90 dagar. Graden av efterlevnad varierar visserligen mellan olika landsting men trots allt fungerar den som ett rättesnöre och gör det möjligt för den enskilde att ställa krav om det går för lång tid mellan läkarbesök och den operation eller vårdinsats man behöver. Gott så.

Värre är det inom rättsväsendet. Där existerar i praktiken inga garantier för när ett fall tas upp för prövning. Från att brottet begås tills den utsatte får besked om eventuell rättegång kan det ta flera år. Under den tiden lever brottsoffret och i vissa fall gärningsmannen i plågsam ovisshet.

Samtidigt manar experter och omgivning till glömska och försoning. Den ekvationen går inte ihop.

Det spelar ingen roll hur bra jobb en terapeut gör med vare sig offer eller gärningsman så länge man inte lagt rättegången – med allt vad den innebär av att i detalj redovisa för vad som hänt och, i vissa fall, tvingas konfrontera sin antagonist på nytt – bakom sig. Terapin studsar på oläkta sår.

Brottsoffer far illa i olika grad. Vissa klarar sig bättre än andra. Men gemensamt för alla brottsdrabbade är att deras hälsa, fysisk eller psykisk, drabbas. Det leder till sämre förmåga att klara vardag, jobb, relationer och framtidsfokus. En rimlig gissning är att många som borde vara arbetsföra inte är det på grund av att de mår dåligt efter att ha utsatts för brott som väntar på att behandlas i rätten.

Jag menar att väntetiden på rättslig prövning är lika nedbrytande för individen och anhöriga som vilken fysisk sjukdom som helst och ett direkt hinder för att konstruktivt förmå ta tag i sin livssituation eller att alls fungera som det förväntas av en ”frisk” medborgare.

Att den politiska debatten inte ens snuddar vid de växande högarna på landets åklagarmyndigheter är obegripligt.

Finns det ingen dialog mellan olika instanser?

Finns det ingen förståelse för vilka konsekvenser det får när den rättsliga prövningen drar ut på tiden så till den grad att både offer, anhöriga och gärningsmän hinner genomgå livsomvälvande processer som att byta jobb, livsstil, relation och bostadsort innan det är dags att infinna sig i rättssalen?

Jag har exempel på grov misshandel av en 17-åring på öppen gata i centrala Stockholm där det fanns många detaljerade vittnesmål och där gärningsmännen greps strax efter. Första förhör med vittnen skedde först över ett år senare.

Pojken som blev slagen är ännu inte frisk och förundersökningen är långt ifrån avslutad, trots gripna gärningsmän och många detaljerade vittnesmål.

På grund av det kaos som råder på landets åklagarmyndigheter ges varken offer eller anklagad chans att gå vidare på ett seriöst sätt. Mellan psykoterapi till den enskilde och härdsmältan i rättsväsendet skapas ett moment 22.

Jag kan referera till besked jag själv fått när jag ringt runt och försökt orientera mig om mitt eget fall. Att få prata med ansvarig åklagare verkar helt omöjligt, i bästa fall får man kontakt med en stackars kanslist som försöker säga något snällt, men besked – nej. Inte ens en försiktig prognos om var i processen man befinner sig. Handlar det om en vecka, en månad, eller flera år?

Konsekvensen är glasklar: Så länge man vet att det förr eller senare kommer ett brunt kuvert i brevlådan med begäran om inställelse i rätten är det omöjligt att lägga händelsen bakom sig.

FAKTA

Kristin Rydberg, Trosa. Skribent, pr-konsult, konstnär och snart restaurangägare.

Det kan gå flera år från att ett brott begås till att det tas upp i domstol. De långa väntetiderna i rättsväsendet gör det svårt för brottsoffer att gå vidare med sina liv, menar debattören, som själv blivit utsatt för brott.

Kristin Rydberg