ÅSIKT

Lyxbostäder förstör min gröna förortsidyll

Debattören: Vi måste stoppa förtätningshelvetet i närförorterna

Foto: Foto: BJÖRN LINDAHL
Gisela Fridén står ut med att bo trångt eftersom närheten till naturen finns. En natur som nu hotas eftersom det ska byggas lyxiga bostadsrätter i förorten.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Åt de rika – lyxbostadsrätter på berget. Åt de orika – ingen utsikt, sol eller grönska. Tyvärr, tyvärr ... Så går det om man inte har råd att köpa nytt, stort eller på annat sätt gardera sig mot stadsplanerarnas övergrepp i Stockholms förorter.

Det behövs många fler bostäder i Stockholm, särskilt hyresrätter som folk har råd att bo i. Men nu handlar det inte om hyresrätter för unga eller låginkomsttagare. Nu handlar det om förtätning eller ”infillers”, om att bygga lyxbostadsrätter på varenda grön, orörd plätt i våra 1940- och 50-talsförorter, utan hänsyn till befintliga bostäder. Nu handlar det om att yuppiefolket ska kunna köpa sig "den optimala boendemiljön". Och betalar gör det gamla, mindre röststarka förortsfolket.

Jag är part i målet. I sju år har jag bott med min son i ett 1940-talshus i Årsta söder om Söder. En bostadsrättsetta på 43 kvm (matvrån fick bli sonens rum). Månadskostnaden är 3300 kronor plus el, och bolånen förstås. Hur står vi ut med att bo så trångt?

Därför att det är så fint! Vi har en västbalkong som vetter mot Vättersberget, Årstas högsta berg med ett fantastiskt barn- och djurliv. Jag kan sitta på toa och vinka till mamma rådjur och hennes kids. Kalla vintrar ställer vi ut mat till djuren vid knuten.

Just här ska det nu byggas bostadsrätter. 84 bostadsrätter, mestadels fyror, etage- och kungsvåningar med terrasser och utsikt över stan. Ett av sexvåningshusen (niovåningshus från vår horisont) är inritat på bergskanten 24 meter från vår balkong. All kvällssol – den enda sol vi har – tas ifrån oss. Men Kristina Alvendal (M), stadsbyggnadsborgarrådet som jag brevväxlat med, försvarar bygget med att vi ändå kommer få ”ett visst ljusinsläpp”. Ingen mer sol eller utsikt alltså, men jättebra insyn – då en trappled ska klämmas in på de få metrarna mellan oss och berget så att lyxlägenheterna får närmare till bussen.

Ett argument som stadsbyggnadskontoret dragit fram för att bebygga berget är att det är ”otillgängligt för rullstolsburna”: När berget exploateras kommer det att få hiss från närmaste gatuplan eftersom tillfartsvägen är för brant för att uppfylla normen. Så hädanefter ska alla bergknallar

i Stockholm handikappanpassas genom att bebyggas med svindyra bostadsrätter? Tror de att de kan bullshitta oss hur som helst?

Slätbaksvägen heter vår gata (döpt efter en vik i Östergötland, inget annat). Av de 423 lägenheterna i vår förening är 63 procent ettor och majoriteten av de övriga är tvåor. Vi bor i små punkthus på tre våningar, så fint inlemmade i naturen runt Vättersberget att området har varit studieobjekt för landskapsarkitekter sedan det byggdes 1944.

Som många andra i närförortens smålägenheter är de flesta av oss unga, gamla eller ”orika”. ­Politikerna i stadsbyggnadsnämnden, borgerlig majoritet, räknar med en lätt match.

Precis som de räknar med att köra över barnrikehusen på Skagersvägen intill, när de tar den grönska och sol de haft genom att klämma in 33 stora bostadsrätter (med terrass) på en tunn, grön tarm mittemot. Detta just som hyresvärden, Stockholmshem, ska renovera de slitna barnrikehusen och – ironiskt nog – bygga ­balkonger.

De senaste åren har mitt närområde i Årsta levt i ett förtätningshelvete. Tusentals av urinvånarna har blivit bestulna på det som gjorde att de en gång flyttade hit. Luft, grönska, frihet, en idealisk miljö för barnen. För nu ska närförorten ”innerstadifieras”. Alla kan inte bo på Stureplan, har det hetat. Hur ska det låta i fortsättningen? ”Alla kan inte bo i förort”? Vart ska vi ta vägen som inte har råd med bil och sommarstuga?

Det finns en hel del redan exploaterad mark där det går att bygga utan att befintligt boende blir förstört. Att spränga in lyxbostadsrätter i de få orörda skogsdungar och på de få bergknallar som finns kvar – därför att politikerna vill visa sig handlingskraftiga och byggbolagen dra in stålar på attraktiva bostäder – det är övergrepp.

Inte en grön fläck kommer att finnas kvar om tio-femton år om förtätningen forsätter i samma takt. Och – gjort är gjort. När schaktmaskinerna är färdiga kommer Hjalmar Mehrs massakrering av Klarakvarteren att framstå som ett olycksfall i arbetet.

Vi är inte få. Vi är hundratusentals skattebetalare i närförorterna som håller på att få vår livskvalitet förstörd. Dags för en ”suburban tea party”-rörelse? Förortsfolk från norr till söder – förenen oss mot förtätningshelvetet nu!

FAKTA

Gisela Fridén, 57.
Frilansjournalist och Årstabo.

Det behövs fler bostäder i storstäderna – men var ska de byggas? Förtätningen av närförorterna, där nya hus byggs in mellan de befintliga, förstör de röstsvaga förortsbornas livskvalitet, menar dagens debattör.

Gisela Fridén