ÅSIKT

Prins Daniel får svår klassresa

Björn af Kleen: Klassresenärer avslöjas alltid – etiketten måste sitta i ryggmärgen

Foto: Foto: CLAUDIO BRESCIANI/SCANPIX
Det är rörande att se Daniel Westling tveka inför leenden samtidigt som Victoria är spontan, skämtsam och sprudlande. Där avslöjar sig alltid klassresenärer, skriver Björn af Kleen och hänvisar till ett brev från 1794 för hemligheten med adelns uppfostring: ”Det viktigaste som adlig kvinna är att förmå vara hjärtlig mot den man egentligen inte vill umgås med."
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det mest förvirrande med att tillfälligt vistas i överklassens salonger var de oskrivna reglerna. Vintern 2007 började jag intervjua adliga godsägare för en bok som publicerades två år senare. Jag hade trott att slotts-adeln skulle vara sluten och misstänksam, vresig och korrekt. Men tvärtom var de mycket samarbetsvilliga. De verkade längta efter att få berätta om sina liv. De pratade med mig om känsliga och delikata ting: förmögenheter, fadersuppror, familjerelationer. Min bandspelare registrerade allt som sades och jag lämnade ofta slotten upprymd över det lysande material som jag just erövrat.

Jag hade missförstått en sak grundligt. Dessa historier var inte för allmänhetens öron. Överklassen säger en sak i enrum och en helt annan offentligt. 

För mig har slotten blivit en paradoxal symbol. Utåt ska de signalera kontinuitet och manifestera enskilda familjers framgång och sammanhållning. Det gäller också de kungliga slotten som disponeras av huset Bernadotte.

Gläntar man på porten, och hör grälen som pågår därinne, inser man att slotten i lika hög grad är symbol för splittrade familjer, för nedärvda gräl och bitterhet. 

Det gäller inte minst Bernadotte. När kungens fabror Carl Johan Bernadotte 1946 gifte sig med den ofrälse journalisten Kersin Wijkmark var han inte välkommen tillbaka på decennier.

Detta måste alla som gifter in sig i anrika familjer vara varse, annars blir besvikelsen för stor. Den fina ätt som man kan bli del av är på samma gång ett råttbo av ruttna relationer – och pengar kan hålla dessa gräl igång årtioende efter årtioende. Det blir höga advokatkostnader.  

Daniel och Victoria gör rätt som underhåller relationen till familjen Westling och de ska vara tacksamma över det enplanshus som Olle Westling rest till parets ära i Acktjära söder om Bollnäs. Det är mindre pampigt än Drottningholm – men det är tomt på gammalt genealogiskt groll. 

En förvirrande sak med den överklassetikett som jag förmodar att Daniel Westling tvingats nöta i på en intensivkurs – är när den ska användas och inte. Hur schizofrena framstår inte högstadieleverna på Lundsberg, prinsens gamla skola, när de ena sekunden står raka i ryggen som furor och nästa sjunker ihop som rissäckar? Poängen med att tidigt slå in gammeldags aristokratisk etikett i barnen är att de ledigt ska kunna plocka fram den, och lika ledigt lägga undan den. Detta måste ske på reflex. Det är rörande att se Daniel Westling sitta stel i tv, väga orden på guldvåg, tveka inför leenden samtidigt som

Victoria är spontan, skämtsam, sprudlande. 

Där avslöjar sig alltid klassresenärer. Man behöver inte ha gjort en klassresa inom adeln eller kungahuset för att känna igen den erfarenheten. Det räcker med att ha erövrat en liten plats i kulturvärlden. På fester och i samtal är man alltid för duktig, för streberaktig, för allvarlig – helt enkelt för trist och för torrt pedantisk. 

Det finns en underbar liten bok om detta, om uppfostran av adliga döttrar på 1700-talet. Jessica Parland-von Essens ”Behagets betydelser. Döttrarnas edukation i det sena 1700-talets adelskultur”.

Den 31 juli 1794 skriver doktor Heinrich Frese i ett brev till sin dotter Helena: Det viktigaste som adlig kvinna är att förmå vara hjärtlig mot den man egentligen inte vill umgås med.

Där har Victoria ett försprång. Länge var Daniel vresig och bortvänd mot reportrar. Nu är han skolad men en gissning är att Victorias vänlighet efter år av träning kanske är ett starkare pansar än makens. Kommer han stå ut?

Historikern Jessica Parland von Essen studerar elitens uppfostringsböcker och brev och finner att den viktigaste förmedlade lärdomen är att man odlar sin upphöjdhet genom att uppträda galant, måttfullt, modest, fritt från pendateri. Salongslivet ”förutsatte en bildning som var galant, en bildning som inte var påträngande och torr”.

Det finns inget svårare. Att hålla kvar i nobel artighet när man blir angripen. Att sväva ovanför, inte bli dryg och mästrande – trots att man har rätt och vet bäst.

Sverige är en nation av klassresenärer, men det är bara några som ständigt prövas i sin nya roll, varje dag, året om, resten av livet.

Björn af Kleen 

FAKTA

Björn af Kleen, 30, journalist och författare. Utkom i fjol med boken ”Jorden de ärvde”, om adelns jordägande.

I lördags gifte sig Daniel Westling med kronprinsessan Victoria.

I och med de särskilda kraven och den ständiga uppmärksamheten innebär relationen en klassresa utöver det vanliga för Daniel.