ÅSIKT

Lagliga sexköpets bak- sida syns i Holland

Martin Klepke: Den lyckliga horan sexlobbyisternas myt – vid polisrassia i Red light district jobbade åtta av tio prostituerade under tvång

På drygt 10 år har 57 prostituerade hittats mördade och varje år försvinner långt fler, dock utan större rubriker i Holland, skriver debattören.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Sexköpsdebatten är i full gång efter Almedalen, dels genom turerna runt Sven Otto Littorins påstådda affärer och dels genom bygget av en stilenligt inredd bordell mitt i Visby. Det var ett sätt av Järfälla tjejforum att väcka debatt.

Inte minst framträder förespråkare för en legalisering av sexköp, de som anser att bordeller är ett sätt för feminister att stå upp för sin sexualitet och att prostitution är ett fritt valt yrke bland andra jobb.

Man häpnar över denna totala okunskap om vad prostitution innebär.

I Holland har jag som journalist flera gånger besökt Red light district tillsammans med Anke Manschot, journalist på den feministiska tidningen Opzij. I åratal har hon intervjuat kvinnor från glädjekvarteren, men under alla dessa år bara träffat en enda kvinna som sagt sig vara nöjd med sitt yrke, åtminstone ibland.

Myriader av undersökningar visar i stället en annan bild.

En tredjedel av sexköparna själva upplever att kvinnorna arbetar under tvång, enligt en undersökning från organisationen Soa aid. Många säger att de ofta upptäcker blåmärken efter hugg och slag mot kvinnorna. På drygt 10 år har 57 prostituerade hittats mördade och varje år försvinner långt fler, dock utan större rubriker. Säg vilken annan yrkesgrupp som skulle kunna decimeras på samma sätt utan att samhället reagerar?

Under sex veckor följde tidningen de Volkskrant med sedlighetspolisen medan de patrullerade. Utifrån de tillslag som gjordes konstaterade journalisterna att mellan 70 och 80 procent av de prostituerade var tvingade till sin verksamhet.

I dag förmedlas minst lika många sexuella tjänster via nätet i Holland som via skyltfönstren i Amsterdams glädjekvarter. På nätet finns omfattande tipscentraler torskar emellan. Här kan du läsa om var du kan spruta i munnen utan skydd, eller vilka fnask som tål lite hårdare tag. Men det är inte sexköpsförespråkarnas egna döttrar som hängs ut på nätet. Enligt flera kartläggningar kommer upp emot 80 procent av de prostituerade från andra länder än Holland, främst från Östeuropa och från Afrika, företrädesvis från Nigeria.

Nigeria är ett känt land för människohandel för sexuella ändamål, även till Sverige.

Är det någon sexköpsförespråkare som på allvar tror att dessa kvinnor från den nigerianska landsbygden har köpt sig en biljett till Nederländerna eller Sverige för att kunna förverkliga sitt yrkesval som ”stolta fria kvinnor som står upp för sin sexualitet?” Dravel!

Enligt Ungdomsstyrelsen har 80 procent av svenska unga kvinnor och män som sålt sex själva varit utsatta för sexuella övergrepp i tidig ålder. De har också signifikant sämre psykisk hälsa. Genomsnittsåldern för deras debut inom sexförsäljning är 14 år. Hur mycket av frivillighet finns det hos dessa flickor och pojkar? Vet sexköpsförespråkarna över huvud taget vilka villkor prostituerade lever under?

Enligt Karina Schaapman, som sitter i kommunfullmäktige i Amsterdam och som jag intervjuade för ett par år sedan, behöver en prostituerad i glädjekvarteren ta emot fem kunder varje dag för att över huvud taget tjäna ihop till hyran av sitt skyltfönster. Först vid det sjätte samlaget för dagen kan hon tjäna pengar till mat.

Dag efter dag.

Vecka efter vecka.

Är det att stå upp för sin sexualitet?

Karina Schaapman vet. Hon har nämligen själv varit prostituerad, efter en uppväxt hos en ensamstående missbrukande mamma.

I dag är hon gift, politiker och mamma. Ändå, när hon gav ut boken ”Att gå till horor är inte normalt” blev hon utfryst av samhället, förnedrad, hånad i en omfattning hon aldrig kunnat drömma om och hon var fortfarande sjukskriven när jag intervjuade henne.

Sexlobbyn hade lyckats.

Detta är verkligheten i Nederländerna och Tyskland trots att denna miljardindustri, för naturligtvis är det pengar och bara pengar som står bakom synen på att prostitution bör legaliseras, lägger gigantiska summor på lobbyarbete för att förmedla bilden av den lyckliga horan som är frivilligt prostituerad och påstås kalla sig feminist.

Ett argument som sällan hörs i Sverige, men som är desto mer frekvent i Nederländerna, är att prostitution hindrar våldtäkter.

Män, sägs det, skulle våldta många fler vanliga hederliga holländskor om de inte fick ligga med rumänskor i glädjekvarteren.

Men antalet våldtäkter per tusen invånare är högre i Nederländerna än i Sverige. Andelen holländska män som åker till Thailand och andra asiatiska länder som sexturister är också högre i Nederländerna än i Sverige.

Det är inte förekomsten av prostituerade som skapar sexuell jämlikhet.

Till det krävs i stället ett jämlikt samhälle.

I Nederländerna är det normalt fortfarande kvinnan som får vårdnaden vid en skilsmässa och att mannen skulle vara hemma med barn uppfattas än i dag som skrattretande och löjligt.

Men just i denna vardagliga och allmängiltiga jämlikhet finns också svaret på hur vi skaffar oss ett samhälle med sexuell jämställdhet och en sexualitet baserad på njutning och lust.

Martin Klepke,
journalist