ÅSIKT

Det är inte offret som ska stoppa mobbningen

”Ketchupmamman”: Ingerös lösning låter som terrorbalans

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Efter att blivit mobbad i hela sitt liv, bestämde sig en spinkig tolvåring för att inte bara ta emot. Så en dag, hetsad av killar som han ville imponera på, slog han dumt nog en kille som han tyckte retade honom. Den killen var Casey. Och Casey försvarade sig, och gav uttryck för år av frustration genom att slänga tolvåriga Ritchard i marken.

Så nu hatar världen Ritchard på Youtube och önskar livet ur honom. Klassisk mobbning säger jag. Rätt åt mobbaren, säger ni. Men vadå? Han gjorde ju precis det ni vill. Han gav igen. Det borde ju funkat. Det funkade ju i Caseys fall. Han slog ner den onde och begav sig mot solnedgången med sin vita häst och prinsessan, så som det ska vara när filmer är slut. Det är fint. Tillrättalagt. Icke trovärdigt, men enkelt.

Precis som Johan Ingerös lösning. Efter att bland annat ha jobbat i förskola menar han att det som funkar är att skrämma barnen, och att barn som kan slåss sällan blir mobbade. Det låter inte som en skola i mina ögon. Det låter som en terrorbalans.

Alla ska kunna gå till skolan utan att riskera våld eller hot, varken från sina klasskamrater eller från en lärare. Det är alltid ett misslyckande när något av det förekommer. Att sedan lösa mobbningsproblematiken genom att stärka offrets självförtroende säger ju bara ännu en gång att lösningen på mobbningen finns hos den mobbade.

Vi vuxna måste lösa detta, men det finns inga enkla svar. Men ett tips är att se den lilla människan bakom fasaden.

Karin Lindell

ARTIKELN HANDLAR OM