ÅSIKT

Nej ärkebiskopen, det här räcker inte

Helle Klein: Riv upp systemet med domkapitel – kollegor ska inte utreda prästers sexövergrepp

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Aftonbladets granskning av präster som gjort sig skyldiga till sexövergrepp är efterlängtad. Först när stora medier gör journalistik runt denna känsliga fråga vaknar Svenska kyrkans högsta ledning.

Ärkebiskop Anders Wejryd tar nu initiativ till att kartlägga omfattningen av fall då sexövergrepp har tystats ner. Bättre sent än aldrig.

Den tystnadens kultur som alltför länge rått inom kyrkan är nu möjligen på väg att brytas. Men kvarstår gör det rättsvidriga systemet med domkapitel som agerar som kyrkans egna domstolar och i alltför många fall snarare bidrar till mörkläggning av sexövergrepp än till polisutredning.

Ett flagrant fall med en präst i Stockholms stift som har sexuellt utnyttjat en ungdomsledare under flera år men som domkapitlet lät vara kvar som präst skrev jag om på ledarplats i Aftonbladet 2009. Min krönika togs upp av ”Studio 1” i Sveriges radio, där jag och biskop Caroline Krook diskuterade ärendet.

Biskop Krook erkände att det härskar en skråanda i domkapitlet, där präster utreder präster. Detta följdes upp på ledarplats i Kyrkans tidning. I tankesmedjan Seglora smedja drev vi också frågan om det sjuka domkapitelsystemet och fallet i Stockholms stift som ärkebiskop Wejryd nu upprörs över.

Frågan är alltså inte ny och kyrkoledningen har haft många år på sig att kartlägga hur domkapitlen hanterar prästers sexövergrepp. Tyvärr har inte mycket gjorts.

Svenska kyrkan har skärpt sina riktlinjer för arbetet med sexuella övergrepp. Där står tydligt att man ska polisanmäla om det finns misstanke om brott. Ändå görs inte detta. I stället har det hänt att domkapitel uppmanat offer att inte anmäla.

Orsakerna är flera. Dels handlar det om tystnadens kultur, där sexövergrepp hellre tystas ner än utreds. Kyrkans rykte går före rättvisan.

Dels handlar det om att offren ibland inte vill anmäla – det råder starka skam- och skuldkänslor i frågor om sexövergrepp. Här måste församlingar och stift lära sig att stödja de utsatta och ge dem modet att anmäla. Därför är det djupt upprörande när domkapitel avråder från att anmäla och i värsta fall bestraffar den som vågar anmäla. Så befästs tystnadens kultur!

Den viktigaste orsaken till att sexövergreppen sällan leder till polisanmälan hör dock samman med själva domkapitelsystemet. Domkapitlets sammansättning av biskop, präster, diakoner, förtroendevalda och jurister gör dess roll tvetydig – å ena sidan är det en sorts intern självsaneringsinstitution, å andra sidan en sorts rättslig instans där jurister bedömer sexbrottets grad men ändå inte gör en regelrätt rättskipning. Detta leder till stor rättsosäkerhet för både offer och förövare. Och det stärker sannerligen inte förtroendet för kyrkan.

Ärkebiskopen borde driva att domkapitelsystemet förändras i grunden.

Här är några förslag:

Domkapitlen bör ses enbart som kontrollorgan för ämbetsetiken, inte som domstolar i juridisk mening. Ett domkapitel ska inte heller kunna hänvisa till att den misstänkte inte är dömd utan enbart hantera huruvida han eller hon är lämplig som präst.

Vid fall som rör prästers eventuella övergrepp ska dessa utredas av ett annat stifts domkapitel, inte av prästernas egna stiftskollegor.

De personer som av stiften utses som kontaktpersoner rörande arbetet med sexövergrepp bör inte vara präster utan ha en bakgrund som socionomer, etiker eller jurister.

Om kyrkan ska bli trovärdig i sitt arbete mot sexövergrepp är det hög tid att bryta tystnadens kultur och göra upp med skråandan.

Det är nog nu!

FAKTA

DEBATTÖREN

Helle Klein, 44, Stockholm. Präst och debattör. Chefredaktör för nättidningen seglorasmedja.se.

DEBATTEN

Efter att Aftonbladet rapporterat om flera fall av nedtystade sexövergrepp inom Svenska kyrkan ska kyrkan nu göra en kartläggning. Men för att komma åt problemet måste man göra något åt det rättsvidriga systemet med kyrkans egna ”domstolar”, domkapitlen, menar debattören.

Helle Klein

ARTIKELN HANDLAR OM