ÅSIKT

Djurhållningen - ett hyckleri

Dömda aktivisten: För mig är djur inte kläder eller nöjen. De är individer, inte produkter.

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I torsdags i förra veckan ställdes jag och ytterligare en person inför rätta i Nyköpings tingsrätt för olaga intrång på en grisfarm. I dag kom den fällande domen som gav oss dagsböter. Anledningen att vi kunde anmälas av farmens ägare var för att vi klivit fram och vittnat om vad vi hade sett och dokumenterat på hans farm. Förundersökningen mot farmens ägare lades ner trots våra vittnesmål samt omfattande dokumentation på ett flertal brott mot djurskyddslagen. För mig handlade inte rättegången mot oss om själva brottsmålet, det specifika fallet eller mig själv utan om grisarna. Jag vet mycket väl vad jag har gjort och jag står också upp för det.

Sverige har en väldigt bra djurskyddslag. En lag som vi skulle kunna vara väldigt stolta över om verkligheten hade levt upp till lagen. Samtidigt som vi har en lag som säger att djur ska kunna bete sig naturligt har vi föreskrifter som tillåter att grisar har rätt till ungefär en kvadratmeter var att stå på, aldrig får vara utomhus och inte har någonting att sysselsätta sig med. På grund av extremt snabb tillväxt slaktas de redan vi sex månaders ålder. För mig innebär detta att vi har en djurskyddslag och en verklighet som inte går hand i hand.

Med åren har vi blivit allt fler och fler människor som kräver att få äta allt mer kött. Det har lett oss fram till idag, där vi har stora djurfabriker där djuren enbart är en produkt i ett stort maskineri. 

Då det är en enorm bransch som årligen dödar mer än tre miljoner grisar så tycker jag att det är en bransch som måste granskas och ifrågasättas. Jag tycker att det är allmänhetens intresse att få se under vilka förhållanden grisar lever i det här landet. Därför kändes det för mig nödvändigt att ta steget innanför betongväggarna på grisstallarna utanför Flen.

Jag tror att det finns djuruppfödare som verkligen månar om sina djur. Men jag tycker att vi alla har ett ansvar att fråga oss om det är ok att det ser ut som det gör idag. Det finns verkligen ingenting med ett modernt grisstall och uppfödningsmetoderna som är naturligt för en gris. Problematiken ligger i att vi i takt med industrialiseringen av djurhållningen har fått en norm i samhället som säger att det är helt ok att föda upp djur i stora fabriker under vidriga och onaturliga förhållanden för att kunna döda och äta upp dem. I mina ögon blir djurskyddslagen bara tomma ord och jag tycker att det är hyckleri om vi inte kan erkänna att dagens djurhållning ser ut som den gör på grund av ekonomiska intressen och en enorm efterfrågan som inte ifrågasätts på riktigt. Det handlar inte på något sätt om att vi tycker om och bryr oss om djur.

För mig är djur inte mat, kläder eller nöjen. De är individer, inte produkter. Jag är väl medveten om att många inte delar den åsikten med mig. Men oavsett så har vi alla ett ansvar att ta över våra handlingar och vad de får för konsekvenser för vår omvärld. Vårt samhälle bygger till mycket på att kunna leva det bekväma livet. Följden av detta är att det också blir bekvämast att blunda för det som är obekvämt. Som till exempel att vår mat är djur som växt upp under fruktansvärda och oacceptabla förhållanden. Vad ger oss den rätten? Så åter igen, ansvaret. Om inte du och jag tar vårt ansvar, vem ska då göra det?

FAKTA

DEBATTÖREN

Malin Gustafsson, Djurrättsalliansen.

DEBATTEN

Hösten 2009 tog sig Malin Gustafsson och en till person in på en grisfarm. Nu dömer tingsrätten dem till böter för olaga intrång.

Malin Gustafsson

ARTIKELN HANDLAR OM