ÅSIKT

Kallsupen full av skit

Isabella Lövin (MP): Vi måste ta farliga kemikalier på allvar. Säl och sjöfågel har krävorna fulla av plast när de dör.

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Foto: EMIL MALMBORG
Vattnet i Östersjön är skadligt på många olika sätt och en liter vatten härifrån innehåller en uppsjö av gifter och bekämpningsmedel, enligt debattören.

Äntligen sommar! Dags att resa sig ur den flamskyddade fåtöljen, rymma från inomhusluften och avgaserna i stan, slänga av sig syntetkläderna och kasta sig i friska sjöar och hav!

Men frågan är vilka friska sjöar och hav? PCB och dioxiner, tungmetaller och kemikalier finns

i dag i vatten överallt på jordklotet, till och med i obebodda områden i Arktis och Antarktis – dit de förs med havsströmmarna. Utsläppen från industrier i Centraleuropa regnar ner över Sverige, bromerade flamskyddsmedel och spår av bekämpningsmedel hittas i de minsta marina djuren. Ingenting försvinner. Allting sprids. Det är enkla grundlagar i fysiken och vi lever nu med konsekvenserna av det slit- och slängsamhälle vi skapat oss.

Så – vad innehåller en liter havsytvatten egentligen? I medeltal ungefär 0,021 mikrogram kadmium, 0, 0037 mikrogram kvicksilver, 0,73 mikrogram nickel, 0,29 mikrogram bly, 16 mikrogram av mjukgöraren DEHP, 0,24 mikrogram triklormetan, 0,011 mikrogram flouranten, 3 nanogram tributyltin, 20 nanogram oktylfenol och 184 nanogram nonylfenol enligt Swecos rapport från 2008. Sötvatten är marginellt hälsosammare.

En härlig kallsup alltså, en cocktail vars ingredienser i vissa fall är hormonstörande, i andra cancerframkallande, i ytterligare andra kopplade till hyperaktivitet, allergier, autism, nervskador och njurskador. Dessutom kan havsvattnet innehålla upp till 400 mikroskopiskt små plastpartiklar och syntetfibrer per liter! Svensk forskning har visat att plastfibrer lösgörs vid vanlig tvätt, och förs ut i sjöar och hav – där de inte försvinner. En teori är att dessa partiklar binder organiska miljögifter, vilka sedan äts upp av fiskar som tror att de är plankton. Så om vi inte dricker havsvattnet direkt – får vi i oss gifterna via fisken i ett senare skede.

Så vad kan vi göra? Gamla försyndelser, liksom pågående, kan inte trollas bort – vi måste ha mycket medvetna strategier för att alls kunna begränsa deras skadliga effekter. Tyvärr har regeringen alldeles för länge brustit i att ge det nationella kemikaliearbetet prioritet och att aktivt driva på EU:s processer. Åtgärder mot plastskräp och -partiklar måste nu bli högprioriterade – vi ser redan nu att säl och sjöfågel har krävorna fulla av plast när de dör. Ett särskilt textildirektiv, liknande den reglering som finns av kemikalier i elektronik, behövs också.

Sverige måste även arbeta för att föra upp nya ämnen under EU:s kemikaliedirektiv REACH. Här har Sverige varit pinsamt passiva och till och med föreslagit färre ämnen än icke-EU-landet Norge! Därför är det viktigt att regeringen tar fasta på Kemikalieinspektionens senaste förslag till handlingsplan. Utbytesregeln (substitutionsprincipen) måste bli tydligare på att det inte bara är krav på att byta ut ett kemiskt ämne mot ett mindre skadligt – utan också att man ska ha en möjlighet att kräva användning av helt andra metoder – som inte alls kräver användning av kemikalier. Ett nytt ”grönt” kemi-institut skulle kunna inrättas, skatten på kadmium och handelsgödsel återinföras och mer pengar behövs till Kemikalieinspektionens arbete, om de i dag ska kunna utföra den tillsyn de ska.

Och frågan om dioxin och PCB i vår Östersjöfisk får inte bara sopas under mattan genom att regeringen begär undantag på undantag från EU:s saluförbud. Den förgiftade fisken måste i stället leda till hårdare krav på dem som orsakar de utsläpp som regnar ner över Skandinavien.

I en globaliserad värld måste vi arbeta aktivt och internationellt med insikten att ingenting försvinner – allting sprids.

FAKTA

DEBATTÖREN

Isabella Lövin, 48, EU-parlamentariker (MP). 
Har bland annat skrivit den uppmärksammade boken ”Tyst hav” om miljöförstöringen i våra vatten.

DEBATTEN

Sol och bad står högt upp på mångas att göra-listor just nu. Men de svenska badvattnen är inte så rena som vi gärna vill tro, skriver dagens debattör.

Isabella Lövin