ÅSIKT

Sluta skylla på Göran – prata politik i stället

Ebba Lindsö: Vill Kristdemokraterna utvecklas till ett reaktionärt högerparti?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Varje parti som råkar ut för svårigheter i opinionen förklarar det med att man varit otydliga i sitt budskap och inte lyckats nå ut med sin politik.

Kristdemokraterna är inget undantag.

Det är i min mening inte partiledningens kommunikationsförmåga som är Kristdemokraternas grundläggande problem. Våra bekymmer är mycket mer grundläggande än att väljarna inte förstått vilken förträfflig politik vi har. Kanske kan det till och med vara så att väljarna är begåvade nog att inse att de inte vet vad de får om de röstar på KD i dag, helt enkelt därför att vi som företräder partiet i sin helhet inte förmår kommunicera en tydlig bild? Det spretar helt enkelt för mycket, inte från Göran Hägglunds sida, utan från oss som borde utgöra kommunikativa stödtrupper.

I grund och botten borde det finnas en enorm resonansbotten för ett kristdemokratiskt budskap. Gemenskapernas betydelse för individens utveckling och trygghet, respekten för kulturarv och traditioner i förening med öppenhet mot omvärlden och värnandet om den enskilda människan, samtidigt som vi älskar marknadsekonomi och företagsamhet. Det är värderingar som är djupt rotade hos stora delar av det svenska folket.

Exemplen kan göras många, frågor som aldrig realiserats utan oss. Borttagandet av den omoraliska fastighetsskatten, vårdnadsbidrag, parboendegaranti för äldre, mer flexibel föräldraförsäkring, en realisering av biståndets 1-procentsmål, halverade vårdköer, reformerad psykiatrivård, en rehabiliteringskedja i sjukförsäkringen, förbättringar av regeringens sjukförsäkringsreform, reformering av samhällets skydd av utsatta barn, fler möjligheter för människor med funktionshinder att hitta ett arbete, värdighetsgaranti i vården...

Detta visar valet att stå på människors sida. Det är Göran Hägglunds väg. Och hans förtroende hos väljarna är större än det förtroende de visar partiet när de går till valurnorna. Att det är på det viset är alla kristdemokraters gemensamma ansvar att förändra. Att byta partiledare är ett villospår, i mina ögon utlagt för att slippa diskutera politikens sakinnehåll och vilken inriktning Kristdemokraterna ska ha framöver.

Den interna debatten skulle kunna sammanfattas som konflikten mellan samhällsmoral och privatmoral. Det senare blir naturligtvis spektakulärt och leder ofelbart till rubriker då enskilda företrädare uttalar sig om homosexualitet eller aborter.

Men det för hela tiden fokus bort från det som enligt mig och många fler är KD:s verkliga uppdrag och det som dessutom skulle kunna lägga grunden för verkliga framgångar i opinionen, nämligen diskussionen om vår långsiktiga samhällssyn.

Mitt engagemang i Kristdemokraterna handlar inte om vad människor gör i sängkammaren. Och så är det med nästan varje kristdemokrat jag möter. Det handlar i stället om hur vi stöttar människor, familjer och mänskliga gemenskaper i ett snabbt föränderligt samhälle, där vi har fler kontakter än någonsin, men människor kanske likväl är mer isolerade och utsatta än någonsin förr.

Och hur detta stöd alltid måste se varje persons förmåga och situation – en syn som skiljer oss från både socialdemokratins kollektivistiska lösningar och övriga tre allianspartiers liberala ensidighet.

Detta är det vägval vi borde diskutera – ska kristdemokratin handla om privatmoral eller samhällsmoral? Ska Kristdemokraterna

utvecklas till ett reaktionärt högerparti eller ska vi vara det unika alternativet på människors sida? Det är ett mycket hederligare sätt att föra debatten än att försöka byta partiledare med anklagelser om dålig kommunikation. Det är att ta väljarna på allvar.

Ebba Lindsö