ÅSIKT

– Hur ska ännu lägre löner hjälpa de unga?

Josefin Brink (V): Har Lööf och Björklund en aning om hur unga har det på dagens arbetsmarknad?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Lägre löner och sämre anställningstrygghet. Det är receptet på hur fler unga ska få jobb enligt Centerpartiet och Folkpartiet. Om det är lösningen så måste ju problemet rimligen vara att unga idag har för höga löner och för mycket trygghet. Jag skulle gärna vilja att Centerpartiets Annie Lööf och Folkpartiets Jan Björklund förklarar hur de kommit fram till den problembeskrivningen. Vilka fakta baserar de sina uttalanden på? Och har de överhuvudtaget en aning om hur unga har det på dagens arbetsmarknad?

En 19-åring som börjar jobba i hemtjänsten eller barnomsorgen har idag en minimilön på 16 070 kr i månaden. Den som börjar jobba på café eller restaurang har 15 087 kronor, medan den som tar jobb i en butik ska tjäna 17 325 kronor. Det ger ungefär 11 000 kronor efter skatt för ett heltidsjobb. Det säger sig självt att det knappast ger utrymme för något lyxliv när hyra, el, telefon, arbetsresor och andra fasta kostnader är betalda.

Men i praktiken är det få som ens får ut hela den lönen. Otrygga anställningar är nämligen mer regel än undantag för unga på dagens arbetsmarknad. Mer än hälften av alla 16-24-åringar har en otrygg visstidsanställning. Och allra vanligast är det att vara tim- eller behovsanställd. Det innebär att man inte har någon garanterad arbetstid per vecka eller månad, utan att man står till förfogande när arbetsgivaren behöver en. Att jobba på sådana villkor gör det väldigt svårt att någonsin komma upp i en heltidslön. Den faktiska inkomsten för unga är alltså ofta betydligt lägre än de ca 11 000 minimilönen ger för ett heltidsjobb.

Att leva så innebär en ständig stress över att inte veta om man kommer att få tillräckligt med jobb för att klara ekonomin. Man gör sig ständigt tillgänglig, ständigt beredd att hoppa in med kort varsel och kan aldrig planera sin egen tid. Många arbetsgivare har en hel pool av tim- och behovsanställda som ständigt konkurrerar om timmarna, vilket gör det riskabelt att tacka nej till ett enda arbetspass, oavsett hur olägligt det är, för då är risken att man inte får frågan igen.

Det kanske är svårt för Lööf och Björklund att sätta sig in i hur det är att leva på det sättet. Men om inte inlevelseförmågan räcker till kan otryggheten och den ekonomiska utsattheten faktiskt mätas statistiskt. Läs gärna vad Socialstyrelsen, Ungdomsstyrelsen, Karolinska institutet och ett otal andra forskare kommit fram till, nämligen att ungas psykiska ohälsa bara ökar. Läs gärna också den studie från Umeå universitet som visar att just otrygga jobb innebär en kraftigt ökad risk för psykisk ohälsa. Läs även statistiken om inkomstutvecklingen, som visar att unga är de senaste decenniernas stora förlorare och att andelen unga fattiga har fördubblats på bara tio år.

Stress, otrygghet och en jakt på timmar för att åtminstone komma upp i en lön som täcker ens utgifter är alltså vardagen för hundratusentals unga redan idag. Det skulle vara intressant att veta mer exakt vilken lön Lööf och Björklund tycker är lagom för en 19-åring. Det skulle också vara intressant att veta hur många fler timvikarier och provanställda som ska finnas på arbetsmarknaden än de drygt 325 000 som redan finns därute. Och framför allt vore det väldigt intressant att veta på vilket sätt lägre löner och ännu mer otrygghet skulle förbättra ungas hälsa och välbefinnande.

Josefin Brink, arbetsmarknadspolitisk talesperson, Vänsterpartiet