ÅSIKT

Nytt EU-förslag hotar strejkrätten

Josefin Brink, V: Om inte Sverige med vår starka arbetarrörelse tar täten och utmanar EU i kampen för fackliga rättigheter, vem ska då göra det?

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Josefin Brink

De fackliga rättigheternas status inom EU-rätten har varit oklar sedan EU-domstolens utslag i Viking-, Laval- och Rüffertmålen Fackföreningsrörelsen och den politiska vänstern har sedan de uppmärksammade domarna föll drivit linjen att de grundläggande fackliga rättigheterna måste skyddas från inskränkningar av EU genom ett socialt protokoll. Protokollet ska slå fast att de fackliga rättigheterna är överordnade de ekonomiska friheterna i EU, och inte kan inskränkas av EU-domstolen.

EU-kommissionen presenterade nyligen sitt förslag till reglering av strejkrätten. Förslaget - en förordning kallad Monti 2 - går i rakt motsatt riktning mot det fackliga kravet. Får EU-kommissionen som de vill kommer den inskränkning av strejkrätten Viking-, Laval- och Rüffert-domarna innebar istället att upphöjas till lag inom EU.

Förordningen innehåller en proportionalitetsregel, där stridsåtgärder ska kunna olagligförklaras av EU-domstolen om de anses hindra den fria rörligheten. Konsekvenserna av en sådan regel kan bli helt förödande för facket, som måste kalkylera med risken att i efterhand drabbas av skadestånd när man fattar beslut om att vidta stridsåtgärder.

Det är helt oacceptabelt att EU med detta förslag vill ge sig in och begränsa strejkrätten i medlemsländerna. De fackliga rättigheterna, inklusive strejkrätten regleras i FN-konventioner, i Europarätten och i den svenska grundlagen. Vi menar att EU överskrider sina befogenheter genom att vilja gå in och inskränka dessa rättigheter med hänvisning till den inre marknaden.

De tre fackliga centralorganisationerna LO, TCO och SACO har riktat skarp kritik mot förslaget.

Förordningen kommer att behandlas i EU:s ministerråd under våren och sommaren. Vänsterpartiet har tydligt markerat att vi anser att den svenska regeringen ska avvisa förslaget. Vi anser dessutom att den föreslagna inskränkningen av strejkrätten gör det än mer angeläget att sätta tryck bakom kravet på att skydda de fackliga rättigheterna genom ett socialt protokoll. Och redan i maj finns en möjlighet för den svenska riksdagen att göra det.

Då kommer en förändring i EU:s fördrag att behandlas av riksdagen i samband med inrättandet av den så kallade stabilitetsmekanismen. Sveriges riksdag har då möjlighet att villkora sitt godkännande av fördragsändringen med att de fackliga rättigheterna garanteras

genom ett socialt protokoll. Riksdagen har också möjlighet att kräva att den svenska kollektivavtalsmodellen respekteras av EU genom ett särskilt undantag.

Kraven är desamma som de Vänsterpartiet drev i samband med att Lissabonfördraget röstades igenom i Riksdagen 2008. Den gången valde socialdemokraterna att inte ställa sig bakom kraven. Nu har ytterligare några år gått efter Lavaldomen, och konsekvenserna är kännbara.

Social dumpning är ett faktum och det har blivit allt svårare för facken att kontrollera löner och arbetsvillkor på byggen, på vägarna och i skogen.

När nu dessutom EU-kommissionen har visat att man är beredd att gå så långt som att inskränka strejkrätten med en förordning är det hög tid att agera och ställa krav. Och om inte Sverige med vår starka arbetarrörelse tar täten och utmanar EU i kampen för fackliga rättigheter, vem ska då göra det?

Josefin Brink

FAKTA

DEBATTÖREN: Josefin Brink är arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.