ÅSIKT

Män som slår kvinnor måste få behandling

Mansforskare: Livsfarligt att döma ut behandling mot våld

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: lasse allard
Lars Jalmert

Låt oss ta utgångspunkt i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Den säger att vi skall leva i ett samhälle där alla människor har lika värde och rättigheter oavsett grupptillhörighet. Även om vi försökt leva upp till FN:s idé finns många orättvisor mellan olika grupper av människor kvar. En sådan, stor, orättvisa finns mellan kvinnor och män. Män har som grupp, världen över, fördelar, makt, inflytande i klart större utsträckning än kvinnor.

WHO bedömer att 90 procent av världens våldsbrott begås av män. I så gott som samtliga fall där människor begår våldsbrott finns det ett mönster av förlorad makt eller rätt. Och det gäller oavsett om man analyserar en individs, en grupps eller en nations våld.

Vi människor har sedan länge utvecklat mycket hårt styrande mönster för olika gruppers ageranden. Ett sådant mönster är att många män utgår ifrån att de har makt och ska ha makt över andra och framförallt över kvinnor. När de upplever att makten tas ifrån dem så försöker de ta tillbaka makten – ofta med hjälp av våld. Det handlar alltså om deras förgivettagande att de ska ha makt och om deras upplevelse av att ha förlorat den. Detta mönster har vi skapat – det härstammar alltså inte från någon Gud eller biologi. Mönstret är trots att det är hårt styrande alltså inte omöjligt att förändra.

I fredagens AB gör psykologen och terapeuten Eva Rusz ett skrämmande hätskt utfall mot de våldsutövande männen. Det är självklart viktigt att skydda offren och hålla dem ifrån den våldsamme mannen – detta borde gå att säkra genom ett flertal andra åtgärder än de vi redan vidtar i dag. Men vi måste också agera så att våldsamma män hjälps bort ifrån sin våldsamhet.

Eva Rusz gör i sin artikel ingen analys av varför männen är våldsamma och har inget maktperspektiv alls, utan radar upp grundlösa påståenden om män som utövar våld.  Hon hävdar att "Det är enbart en liten del hatfulla män som kan förändras, om ens det."

Det är uppenbart att Eva Rusz missat att ta till sig de senaste årtiondenas kunskap på området. Hon har uppenbart inte följt med i utvecklingen på behandlingsområdet utan verkar sitta fast i gamla teorier och gamla synsätt.  Det synsätt som kommit att framträda allt tydligare inom forskningen är att man måste analysera relationer utifrån ett maktperspektiv. De behandlingar som grundar sig i denna maktanalys har gett goda resultat.

I dag finns uppskattningsvis fler än 70 olika behandlingsinsatser riktade mot våldsmän i Sverige och olika utländska erfarenheter används i ökad utsträckning. Det är generellt mycket svårt att utvärdera behandlingar av våldsmän, men olika granskningar har gjorts av Brå, Socialstyrelsen, SKL med flera. En sammantagen bild är att flera sådana behandlingar inte fungerar men att det finns de som ger goda effekter. Framför allt ser behandlingar som är inspirerade av norska "Alternativ Til Vold" mycket fruktbara ut. Detta har tydligen gått Eva Rusz helt förbi. Hon lever kvar i gamla individualpsykologiska förklaringar som helt saknar maktperspektiv.

Vad tänker Eva Rusz att vi skall göra med våldsmännen om de inte kan förändras? Genom sitt uttalande om att män som slår inte är förändringsbara medverkar hon till att olika grupper av människor ställs mot varandra. Eva Ruszs gammalmodiga synsätt kan få oerhört negativa konsekvenser. Jag misstänker starkt att hennes uttalanden står i strid med Sveriges Psykologförbunds yrkesetiska principer.

Lars Jalmert

FAKTA

DEBATTÖREN: Lars Jalmert, 68, Stockholm. Professor emeritus i pedagogik, mansforskare och leg. psykolog.

DEBATTEN: I fredags skrev psykologen och relationsexperten Eva Rusz på denna sida att män som slår inte att kan förändras genom samtalsterapi. Dagens debattör menar att hennes uttalanden inte är grundade i ny forskning och att de står i strid med Sveriges Psykologförbunds yrkesetiska principer.