ÅSIKT

Bristen på bostäder hämmar utvecklingen

Debattörerna: Regeringens åtgärder är helt missriktade

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Så här års, varje år, kommer larmrapporter om bostadsbristen vid Sveriges högskoleorter.­ Det finns helt enkelt inte tillräckligt med bostäder för unga och studenter. Många hoppar runt bland osäkra och korta kontrakt på andrahandsmarknaden, några tältar och allt för många tvingas tacka nej till högskole­studier på grund av bostadsbristen. Att detta tillåts fortgå – år efter år – är ett stort svek och misslyckande.

I stället för att presentera politiska förslag som ökar byggandet av bostäder väljer regeringen att föreslå en ny lag om andrahandsuthyrning. Och i stället för att hjälpa dem som endast finner boende genom andrahandsmarknaden så görs deras situation än mer utsatt.

Hittills har den som betalat en för hög andrahandshyra kunnat­ få pengar tillbaka i efterhand ­genom en retroaktiv prövning ­ i Hyresnämnden. Denna möjlighet till retroaktiv prövning är en viktig trygghet för andrahandshyresgästen, eftersom den kan ha svårt att protestera tidigare på grund av rädsla för uppsägning. Nu föreslår regeringen att ta bort detta skydd mot ockerhyror.

Konsekvensen blir att andrahandslägenheter kommer att bli för dyra för studenter och unga. Detta eftersom bostadsbristen kommer att pressa upp priserna så att endast företag och höginkomsttagare har råd att betala.

Dessutom har regeringen ­föreslagit att de som har en ­bostadsrätt ska kunna hyra ut den i tre år, utan bostadsrättsföreningens godkännande. I dagsläget kan bostadsrättsföreningar själva avgöra om de vill ha friare regler för andrahandsuthyrning, men det är upp till föreningens­ medlemmar att ­besluta om ­gemensamt. Regeringens beslut­ att toppstyra detta är en allvarlig inskränkning av föreningsrätten eftersom bostadsrättsföreningarna förlorar rätten att bestämma­ över sin gemensamma egendom. Detta slår särskilt hårt mot mindre bostadsrättsföreningar som kommer att få svårt att få ihop folk till det ­löpande medlemsengagemang som krävs för en väl fungerande bostadsrättsförening.

De lagar och regler som gäller för bostadsrättsföreningar har tidigare tagits fram i samarbete med bostadsrättsorganisationerna. Nu gör regeringen tvärtom. I stället för samarbete väljer man att forcera fram ett beslut som kör över bostadsrättsinnehavarnas rätt att vid årsmöte besluta­ om sin förening. En undersökning bland styrelseledamöter i HSB:s bostadsrättsföreningar ­visar att närmare 85 procent (av cirka 2 000 svarande) tycker att detta förslag är dåligt.

Motivet till dessa två förändringar är att de ska leda till ökad rörlighet och fler bostäder på bostadsmarknaden. Men inte­ ens den utredning som ligger till grund för förändringarna har undersökt hur många nya boendetillfällen som eventuellt skulle kunna tillkomma. Risken är snarare det motsatta – när fler väljer att behålla och hyra ut den bostadsrätt man annars skulle­ ha sålt minskar rörligheten, ökar priserna och bolånebubblan ­växer ytterligare.

Andrahandsuthyrning är ett ­viktigt komplement på bostadsmarknaden och kommunerna­ bör därför ta ett ökat ansvar och ­säkerställa trygga andrahandsförmedlingar. Men andrahandsuthyrningen kan aldrig lösa ­bostadsbristen, det kan endast fler bostäder göra.

Bristen på bostäder slår inte endast mot den som står utanför bostadsmarknaden – bostadsbristen drabbar hela samhällets­ utveckling. Därför är dessa missriktade åtgärder oroväckande. Det som behövs i stället är en ambitiös och samlad bostads­politik som ökar byggtakten av nya bostäder.

Anders Lago

Åsa Romson