ÅSIKT

Williams död borde bli en väckarklocka

Debattörerna: Dagens beroendevård bidrar till att liv sätts i fara

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Tidigare SD-politikern William Petzäll blev 24 år gammal. I lördags hitatdes han död på sin mammas soffa.

Det värsta har hänt och det händer hela tiden.

William Petzäll kämpade länge för att få substitutions­behandling mot sitt missbruk, en behandling som han visste skulle­ fungera. Men han blev avvisad med motiveringen att han inte var tillräckligt nedgången, trots att han redan hade ­varit föremål för LVM (lagen om vård av missbrukare) och tidigare överdoser.

”Varje dag en narkoman inte får den vård han har rätt till kan vara hans sista” är Williams egna ord från riksdagen.

Williams mamma Annika har hela denna tid levt med oviss­heten om huruvida henne son skulle dö innan han fick den hjälp han behöver. Det enda råd hon fått är att ”ställa in sig på det värsta, att nästa gång han använder också kan vara den sista” (AB Debatt 2/6).

Den 21 juli, den Internationella minnesdagen, deltog William­ och berättade om sin vän som nyligen hade avlidit efter en överdos. Vi hade alla någon att minnas som dött under året. Nu är William själv död. För sanningen är ju att ingen kan vänta.

Det räcker inte med att kritisera regeringen. Man måste också kritisera existerande beroendevård för att den inte gör tillräckligt och för att den bidrar till att utsätta människor för direkt fara för sitt liv – genom att inte ta sitt ansvar och för att de inte agerar­ för att rädda liv.

Att rädda­ liv måste ju vara den centrala ­frågan för all vård.

Visst, mycket har blivit bättre. Fler av våra kamrater kommer in i behandling, och färre kastas ut. Men det råder stora skillnader i landet, det som är bättre på ­någon plats är sämre någon ­annanstans. Det som är bättre är inte heller självklart bra. Det finns problem att få den behandling man behöver.

I vissa­ delar av landet är det nästan omöjligt för en del att komma in, bland annat på grund av ­intagsstopp, som i Falkenberg dit ­William sökte sig.

Det förekommer samtidigt att människor skrivs ut mot sin vilja,­ ofta på grund av blandmissbruk. Det brukar motiveras med att det sker av medicinska skäl och att man inte kan ta det medicinska ansvaret.

Det brukar också vara ett motiv att neka behandling. Det kan starkt ifrågasättas, eftersom människor ­inte dör i substitutionsbehandling – även om de har återfall och/eller sidomissbrukar.

Det är när de skrivs ut och nekas vård som människor dör. Inte bara av överdoser, självmord sker också.

Människor som hamnar i kriminalvården har ännu svårare att få substitutionsbehandling. Dessutom skrivs man också ut om man blir dömd för narkotikarelaterade brott, vad det nu har med vård att göra.

Tvångsutskrivningarna tycks mest vara ett behändigt sätt att avhända sig ansvaret för hur det går för människor. Substitutionsbehandling hjälper ju ­inte mot andra beroenden, men här krävs andra insatser, inte utskrivningar.

Vi har krävt att inför varje utskrivning måste en konsekvensanalys finnas. Det skulle inne­bära att vården inte kan svära sig fri från ­ansvar när de tar sådana beslut. Vi kräver att vården utgår från ett skademinimerande perspektiv, då vården ska vara till för att hindra dödsfall, inte medverka i dem.

Det kan just nu vara lätt att ta politiska poäng och positionera sig i denna fråga, att utnyttja ­Williams tragiska död för sina ­egna syften.

Glöm då inte att det inte finns ­något parti som är utan skuld för situationen. Glöm inte­ heller att det finns en läkarkår vars tystnad börjar eka besvärande. Men frågan­ är om någon alls kan ­svära sig fri så länge man tigit mot ­bättre ­vetande?

Låt inte Williams död bli bortglömd. Låt den bli en väckarklocka för alla, reagera och prot­estera, var inte tysta.

Berne Stålenkrantz

Louise Persson

FAKTA

DEBATTÖREN

Berne Stålenkrantz, ordförande Svenska Brukarföreningen.

Louise Persson, Svenska Brukarföreningens Vänner.

DEBATTEN

I lördags avled riksdagsledamoten William Petzäll, 24, efter en längre tids missbruk. Både han och hans mamma Annika hade hårt kritiserat hur missbrukarvården fungerar. I dag kräver Svenska brukarföreningen att en konsekvensanalys alltid görs innan någon skrivs ut från vården.

ARTIKELN HANDLAR OM