ÅSIKT

Debattören: Djurägare - se över dina försäkringar

Skrämmande brist på etik inom djurförsäkringsbranschen

Hösten 2010 fick hästen Nehru en virussjukdom i ögat och en lång och plågsam sjukdomshistoria påbörjades, skriver debattören.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Annika Dopping

Sverige har hög svansföring när det gäller djurskydd. Vi tar avstånd från länder med respektlös djurhantering och berömmer oss av en helt annan värdegrund.

Inom djurförsäkringsbranschen har en smygande värdeförskjutning ägt rum. Vissa försäkringsbolag har alltmer börjat likna bettingbolag. Det gäller att spela sina kort väl och raka undan så stor del av vinsten som möjligt utan att besväras av etik eller djurskyddshänsyn.

Djurägare bör se över sina försäkringar, inte minst inom ridsporten. Många hästägare har chockerats över försäkringsbolagens cyniska hantering när deras dyra hästförsäkring – tänkt att skydda det älskade djuret när det värsta händer – i stället medfört en utdragen, plågsam process för ägare och djur. 

Ett tragiskt – och belysande – exempel är hästen Nehru, högt försäkrad hos Folksam. Hösten 2010 fick han en virussjukdom i ögat och en lång och plågsam sjukdomshistoria påbörjades. Inga operationer eller mediciner kunde lindra hans svåra huvudskakningar, klåda och smärta. 

Nehru hade drabbats av fenomenet Head Shaking, en diagnos som enligt Folksams veterinär blivit alltför dyr för försäkringsbolagen. Branschen valde då att utesluta Head Shaking som diagnos, vilket skulle visa sig förödande för hästägaren LE.

Våren 2012 exploderade Nehrus besvär. Denna förr så vänliga och arbetsvilliga häst behövde nu stå flera dagar i sträck i sin box. Han hade blivit för farlig att hantera, än mindre ridas. Till slut erbjöd sig husveterinären att avliva honom på stället för att få stopp på plågorna.

Folksam motsatte sig dock detta och skickade honom i stället till en specialistveterinär på Strömsholm, som efter undersökning valde att ställa sig bakom LE:s önskan att ta bort hästen.

Folksam ignorerade rekommendationen och tvingade igenom ett antal experiment med svåra plågor för hästen som följd. När LE frågade varför blev svaret ”han är så högt försäkrad”.

Folksams handläggare hade rekommenderat LE den aktuella försäkringsnivån. Hade LE anat konsekvenserna av att följa hans råd hade hon förstås hellre skonat hästen genom att teckna ett lägre försäkringsbelopp – eller enbart veterinärförsäkring.

Vid flera tillfällen hävdade Folksam att anledningen till att LE inte själv tog bort hästen var att hon ”ville komma åt försäkringspengarna”. Samtidigt betonade de att om hon skulle låta ta bort hästen skulle bevisbördan ligga på henne att fastställa nervskada via obduktion – vilket givetvis är komplicerat på ett avlidet djur.

I dag tvingas djurägare att på detta sätt fatta livsavgörande beslut om avlivning av sina älskade djur och väga sitt svåra beslut mot att förlora sina försäkringspengar.

Vissa upplever till och med att bolagen försöker forcera fram ägarens beslut att själv låta avliva sitt djur, genom att dra ut på lidandet tills det blir outhärdligt för ägaren. Att på detta sätt försöka avhända sig skyldigheten att betala ut en berättigad försäkring väcker olustiga tankar om etik och värdegrund.

Professionella ryttare och tränare har redan slutat försäkra sina hästar på annat sätt än via vanlig veterinärvårdsförsäkring för att undvika den nedbrytande, respektlösa och tidsödande kontakt med branschen de hittills upplevt. LE:s råd till andra hästägare är följa deras exempel, på grund av risken att försäkringsbolaget kommer att utsätta djuret för vilket lidande som helst för att slippa betala ut försäkringsvärdet.

Blir det nödvändigt att försäkringstagare i en samlad aktion börjar vägra acceptera nuvarande villkor, för att tvinga försäkringsbolagen att förändra sitt inhumana beteende?

Annika Dopping

FAKTA

DEBATTÖREN: Annika Dopping, 56, Lidingö. Frilansjournalist.

ARTIKELN HANDLAR OM