ÅSIKT

Förvaltarsystemet skandal i det tysta

DEBATTÖREN: Godtyckligheten ovärdig en rättsstat

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Tänk dig följande: att vakna på sjukhuset och få veta att du har varit med om svår en bilolycka, och att du har legat i koma en längre tid. Att känna att du inte riktigt är densamma. Men livet går vidare. Du får ut pengar på försäkringen, och du skaffar dig en god man för att få hjälp att sköta de pengarna. Med tiden tar hon alltmer kontrollen över ditt liv. Hon ser till att bli förvaltare, och därmed är hon inte längre bara en rådgivare, någon som hjälper till. En förvaltare behöver nämligen inte ta hänsyn till vad du själv tycker och tänker, hon kan fatta beslut över ditt huvud. Och det gör hon också.

Du kan inte längre söka några jobb, du blir alltmer isolerad. Du får inte ens ha hand om din egen post. Du kämpar med näbbar och klor för att få ditt liv tillbaka, men eftersom du är satt under förvaltarskap, och följaktligen omyndigförklarad, lyssnar ingen på dig. Förvaltaren styr över alla dina pengar, så du skaffar dig kontanter genom att handla med antikt och kuriosa på Tradera. Men till slut fryser förvaltaren det bankkontot också. När denna sista skärva självbestämmanderätt försvinner ger du till slut upp helt och bestämmer dig för att göra slut på eländet, att ta livet av dig. Femton år har du då tillbringat i ofrihet.

Det låter som en ond dröm som man vaknar kallsvettig från, men detta är precis vad som hände en person jag berättar om i min rapport Omyndigförklarad! som ges ut av tankesmedjan Timbro i dag. För just den här personen slutar det lyckligt: medan han vårdades på sjukhus i sviterna av sitt självmordsförsök fick han besök av en bekant som pluggade juridik och som bestämde sig för att hjälpa honom. Sedan några månader tillbaka är omyndigförklaringen hävd.

Men Martin, som personen i fråga heter, är inte ensam. Fler än någonsin är omyndigförklarade i Sverige i dag; enligt Domstolsverket var förvaltarskapsärendena två och en halv gånger så många år 2010 som år 2000. Dessutom har de gode männen och förvaltarna fått en allt större roll. Systemet utformades för ett samhälle där de omyndigförklarade satt på institution och mest behövde lite hjälp vid sidan av, nu är de gode männen och förvaltarna ofta allt de omyndigförklarade har. Samtidigt är insynen i, och uppföljningen av, verksamheten starkt begränsad. Det finns knappt någon statistik och inga gemensamma riktlinjer, och förekomsten av anmärkningar är hög. Riksrevisionen påpekar i två rapporter, 2006 och 2009, att kvaliteten på verksamheten varierar stort, och att detta äventyrar likabehandlingsprincipen och rättssäkerheten.

Min rapport visar att systemet präglas av ett godtycke som inte är värdigt en rättsstat. Har man tur hamnar ens ärende i en domstol som följer FN-konventionen om allas rätt till rättegång, och som inte vidtar mer ingripande åtgärder än absolut nödvändigt. Har man otur hamnar man i stället i en domstol som slarvar med beslutsunderlag, som struntar i att höra en och tillsätter en god man eller förvaltare som missköter sitt uppdrag. Det blir oerhört svårt för den enskilde medborgaren att hävda sig mot maskineriet.

Vad som pågår i Sverige i dag är inget mindre än en skandal i det tysta.

Lisa Magnusson

Fotnot: Omyndigförklarad! finns för nedladdning från och med måndagen den 3 juni.